Det handlar min krönika som publiceras i GP idag om. Personen på de många stolarna heter Sigbrit Franke och är den som ensam utarbetat förslaget till ny lärarutbildning. Krönikan börjar såhär:

Först gör Högskoleverket en utvärdering som kommer fram till att lärarutbildningen är undermålig (i alla fall är det så resultaten framställs utåt). Sedan tillsätts en utredning där förslag på en ny utbildning läggs fram. Utredningen går sedan ut på remiss och berörda får tycka till. Det skulle vara en alldeles utmärkt ärendegång om det inte vore för att den som var ytterst ansvarig för hur Högskoleverkets utvärdering presenterades heter Sigbrit Franke, den som tillsattes som ensamutredare för att föreslå ny utbildning heter Sigbrit Franke och en av dem som haft inflytande över några av remissvaren, i egenskap av rådgivare vid ett par lärosäten, också heter Sigbrit Franke.

En och samma person har alltså tillåtits definiera problemen och ensam föreslå lösningarna och dessutom haft inflytande över kommentarerna till sina egna förslag. Lägg därtill att den som är ordförande i Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté, som delar ut forskningsanslag, råkar vara just redan tre gånger nämnda Sigbrit Franke. Den sista rollen gör att få i forskarvärlden vill stöta sig med henne, vilket naturligtvis påverkar hur mycket kritik av hennes utredning man vill uttrycka.

GPhar tyvärr inte lagt ut den på nätet än men läs den här.