Matjordens alltså. I senaste Arbetet skriver jag om hur jordens tunna lager av matjord flyger bort med vinden och rinner bort med vattnet. Vi håller på att underminera en av de viktigaste förutsättningarna för människans fortsatta liv på planeten jorden:

”Alltmer har odlandet ökat mitt intresse för matjord också ur ett större perspektiv. Hur kan reglerna se så olika ut för trädgårdsodling och storjordbruk? I mina egna odlingsbäddar undviker jag att gå på jorden som ska odlas. På åkrarna kör bonden omkring med flera ton tunga maskiner. Min egen täppa försöker jag skydda mot vind. Odling i stor skala innebär enorma öppna fält. I min trädgård följer jag råden att samplantera för att minska risken för angrepp. På åkrarna råder enformiga monokulturer. Så vad gör dagens onaturliga jordbruk med vår matjord?

(…)

Vi står, antingen vi vill eller ej, inför mycket stora förändringar av hur vi behandlar vår matjord – grunden för vår överlevnad. Idag är svenskt jordbruk helt mekaniserat. Bara ett par procent av svenskarna arbetar i jordbruket mot mer än häften för bara hundra år sedan. Maskinerna drivs av olja, liksom även det artificiella gödsel vi sprider på våra åkrar är framställt av olja. Det säger sig självt att det på sikt måste till en ändring av hur vi brukar och återför näring till våra jordar. Varför ska människans gödsel övergöda våra vattendrag i stället för att komma till nytta på våra åkrar? Vi behöver sluta kretsloppet igen. Samtidigt är det idag problematiskt att sprida rötslam från våra reningsverk på åkrarna. Det innehåller visserligen en hel del av den för växterna så viktiga fosforn men också en rad kemikalier och metaller som kadmium som riskerar att anrikas i och förgifta jordarna. Kadmium skadar våra njurar och kan orsaka olika former av cancer.

Det storskaliga kemikaliejordbruket må ha den fördelen att skörden blir större än med ekologisk odling, täckodling, permakulturodling eller småskalig samodling, men priset stavas mänsklig hälsa och matjordsutarmning och när oljan sinar har vi inte längre något val. Många fler av oss måste i framtiden vara beredda att jobba i jordbruket om vi ska klara matförsörjningen och eftersom vi ännu inte kommit på något sätt att livnära oss på vare sig kemikalier eller sten kommer vi förr eller senare behöva tänka om kring hur vi behandlar och återför näring och mull till vår jord.