– Det finns inga alltigenom dåliga människor. Alla har något gott i sig som man kan vädja till, säger mannen framme på scenen.

Paul Rusesabagina räddade över 1200 människor undan folkmordet i Rwanda genom att ta emot dem som gäster på det hotell han förestod. Han använde all sin diplomatiska förmåga och utnyttjade alla sina kontakter med samhällets högt uppsatta och höll på så vis, med ordet som enda vapen, våldet och vansinnet utanför sitt hotell. Han skapade med sitt eget liv som insats en fristad för en del av dem som riskerade att dödas.

I helgen gästade Paul Rusesabagina MR-dagarna i Stockholm för att delta i två seminarier. Inför lördagens framträdande ringlade sig kön lång redan en halvtimme i förväg och trängseln skänkte närapå lite rockstjärnestämning åt evenemanget. Många av dem som sedan bänkade sig i den stora hörsalen var unga, vilket kändes hoppingivande. Det är snart tjugo år sedan folkmordet och tio år sedan filmen om hans gärningar, Hotell Rwanda, kom ut men Rusesabagina har uppenbarligen inte fallit i glömska.

Vänligt leende mötte han sin publik och berättade om sina erfarenheter och om hur han ser på Rwanda idag. Han gav också sin syn på hur vi bör bemöta förtryck, aggressivt motstånd och hot mot våra liv för att skapa en positiv utveckling i stället för att bidra till en negativ spiral. Några av hans lärdomar och råd till dem som hamnar i konfliktsituationer kan sammanfattas såhär:

– Välj att tilltala det goda i varje människa.

– Samtala och kompromissa.

– Ord är det bästa vapnet.

– Bygg vänskaper och nätverk som kan vara till stöd för dig.

– Tro inte att majoriteten alltid har rätt. Vi måste lita till vårt eget samvete.

– Om man har en ledarposition är det viktigt att hålla sig lugn och fokuserad.

– För en hållbar lösning måste man undvika att skapa en vinnare och en förlorare.

Paul Rusesabagina är fortfarande engagerad för rättvisa, försoning och en positiv utveckling för Rwanda men lever idag i exil i Belgien, på grund av sin kritik mot den rwandiska regeringen. Han fortsätter att ta ställning, vägrar att söka makthavarnas gillande och insisterar på att följa sitt samvete och sin moral.

Att välja ord i stället för våld och att se det potentiellt goda i varje människa är inte detsamma som att vara mesig. Vi har mycket att lära av Paul Rusesabaginas erfarenheter, klokskap och exempel, också i ett Sverige som visserligen är mycket långt ifrån Rwanda i 90-talets början, men där vi ändå ser en ökande polarisering. Samtal är vägen framåt.

Som krönika i GP idag.