Barn behöver tydlighet, ramar och struktur, menar många. Det skapar trygghet och ordning i klassrummet vilket är bra för alla barn.

Frågor vi behöver ställa oss innan vi accepterar det som sant är: Vad är det som ska vara tydligt? Runt vad ska ramarna finnas? Hur ska strukturen se ut?

Att gå till skolan och veta exakt vad som ska hända varje dag känns tryggt för vissa barn och ger dem antagligen bättre möjligheter att ta till sig de kunskaper skolan serverar. För andra är det precis tvärtom – de blir så uttråkade att de slutar intressera sig för vad som händer i klassrummet och börjar dagdrömma, alternativt dra igång egna projekt, som kanske inte alltid uppskattas av lärare och andra elever. Vilket i sin tur kan leda till att de uttråkade barnen får en stämpel på sig som besvärliga, när ”kreativa” eller ”företagsamma” kanske hade varit bättre ord från början.

Det måste skapas utrymme i skolan för att tillfredsställa både de elever som behöver veta hur dagarna ser ut, och de elever som behöver mer stimulans och omväxling. Tyvärr tror jag att många blandar ihop de mer aktiva elevernas behov av action, med ett behov av uppföranderegler. I stället för att ge dem mer stimulans får de då ”ramar” som gör dem ännu mer uttråkade, vilket kanske först gör dem mer ”stökiga” men kanske i längden till sist passiviserade och uppgivna. Vilket knappast är till gagn vare sig för barnens lärande eller för samhället, som behöver företagsamma och kreativa människor.

Vi behöver också alla lära oss att hantera ett visst mått av otydlighet. Så ser nämligen livet ut. Vi kommer inte alltid att tillhandahållas ramar av andra. Vi behöver kunna läsa av situationer, söka egna kunskaper, dra slutsatser, ställa rätt frågor, tänka själva – helt enkelt söka oss fram. Det bör vi också få träna på i skolan. Trygghet är bra, men vi måste även rustas för otrygghet och för det oförutsedda.

Om någon annan alltid har styrt upp situationer och arbete åt oss, för att ge oss tydliga ramar, blir vi oförmögna att själva ta ansvar för de sammanhang vi hamnar i och de uppgifter vi tilldelas/tar på oss utanför skolan. Det är inte heller någon bra förberedelse för högre studier. Då står vi där med universitetsstudenter som förväntar sig att läraren ska tala om för dem exakt vad de ska göra (som vänner till mig som jobbar på universitet berättar om).

Visst behöver vi alla ett visst mått av tydlighet, och vissa ramar är nödvändiga för att en grupp ska fungera. Men för mycket, eller fel sorts, tydlighet kan rentav bli skadligt för barns och ungas utveckling.Så lite tydlighet kring vad skolan ska vara tydlig med – och varför – hade inte skadat.