I snart femton år har jag skrivit om skolan på olika sätt: gjort reportage både från svenska och europeiska skolor, intervjuat lärare, rektorer, forskare och skolmakthavare både i Sverige och utomlands, läst och recenserat doktorsavhandlingar, debatt- och reportageböcker och skrivit essäer och krönikor om utbildning. Det går att se två linjer i mitt skrivande: jag har försökt lyfta fram de goda exemplen och konstruktiva idéerna och jag har försökt att ta ett holistiskt grepp på frågor som rör skolan, dess roll i samhället och dess betydelse för individens utveckling.

”Vi måste inte ha en skola. Jag tror det kan vara nyttigt att tänka den tanken ibland så vi kommer ihåg att vi bestämmer själva vad vi ska ha skolan till och hur den ska fungera. ”

Att ha en grundskola är ett praktiskt sätt att ordna så att vi alla får de kunskaper vi behöver för att klara oss. I skolan får vi också möta människor som är helt olika oss själva och träna på att leva tillsammans. Skolan erbjuder dessutom barn en plats att vara på när deras föräldrar arbetar. Men vi kan ge och få kunskaper på andra sätt, få social träning på andra ställen än i skolan, och tillsyn kan ges av mor- eller farföräldrar eller grannar. Vi måste inte ha en skola. Jag tror det kan vara nyttigt att tänka den tanken ibland så vi kommer ihåg att vi bestämmer själva vad vi ska ha skolan till och hur den ska fungera. Skolan är det bästa sättet att åstadkomma en rad för samhället och individen eftersträvansvärda effekter men fyller den inte de syften vi har så kan vi förändra den. 

Att ha ett holistiskt perspektiv innebär att se till helheten i stället för att bara intressera sig för en sak i taget. Jag vill se en skola som utvecklar eleverna kunskapsmässig, känslomässigt, moraliskt och socialt. En sådan skola gör världen mer begriplig för dem som vistas i den och bidrar till att ge dem rika liv där de både mår bra och kan arbeta för andras vällevnad och ett bättre och mer hållbart samhälle. 

På många håll pratas det redan mycket om detta. I material från OECD:s utbildningskontor (som exempelvis ligger bakom PISA-testerna) är det slående hur noga de är med att lyfta fram utbildningens många betydelser för människors och samhällets utveckling — och just ordet ”holistisk” nämns ofta.^⁠ Också UNESCO, FN-organet för kultur, vetenskap och utbildning skriver att utbildning måste betraktas holistiskt,^⁠ liksom Världsbanken^⁠ och många andra organ som diskuterar vikten av utbildning. Hur man bäst ger unga goda faktakunskaper är en viktig fråga men det är inte den man ska inleda med, eller stanna vid.

I denna bok vill jag vara konstruktiv och framtidsinriktad men jag börjar ändå med att säga några ord om vad som är fel med dagens skola. Den är i hög grad inriktad på mätbara resultat. Den vackra idén om likvärdighet — samma möjligheter för alla barn — har urvattnats till en idé om likriktning — alla gör och klarar ungefär samma saker. Lärare pressas av detaljstyrning och kontroll uppifrån och har svårt att agera utifrån sitt eget professionella omdöme, vilket drabbar både dem och eleverna. Konkurrens pressar elever, lärare, skolor och kommuner och kortsiktiga mål tillåts skymma de mer långsiktiga, som att vägleda elever till meningsfulla liv och låta utbildning forma samhället. Samtidigt finns starka föreställningar om att det inte gör något om lust och mening i stunden saknas bara eleverna lär sig så mycket fakta som möjligt. Höga betyg och goda resultat på olika tester ses bland många makthavare som skolans främsta mål. Meningen med att gå i skolan har reducerats till att bli bra på sånt som man lär sig i skolan. Så hur kan vi göra istället?

Den här boken är uppdelad i tre delar där jag resonerar kring tre frågor. Den första är: Vad ska vi ha skolan till? Om vi inte vet vad vi vill åstadkomma kan vi ju inte avgöra vad som är rätt att göra. Först när vi har fått klart för oss vilka övergripande mål vi har för skolan kan vi gå vidare till frågan Vilket innehåll ska skolan ha? Vad behöver man lära sig för att nå de där övergripande målen? Till sist är det dags att försöka besvara frågan Hur ska skolan arbeta? Alltså, när vi vet vad vi vill uppnå ochvad vi vill förmedla – hur gör vi? 

Jag kan berätta redan nu att det mesta jag föreslår ryms inom vad de rådande styrdokumenten stadgar. Det finns alltså ganska gott om utrymme att förändra skolan utan att invänta nya styrdokument.

Utbildning har en extremt viktig roll att spela de närmast kommande decennierna. Vi lever i en tid av galopperande miljöförstöring, klimatuppvärmning, ökande fascism och extremism, fake news och propaganda. Att lära unga att orientera sig i allt detta, finna sig en roll och känna vilja att bidra till att göra världen till en bättre plats ser jag som skolans allra viktigaste uppgifter. Det är utgångspunkten för den här boken. 

Ovanstående är bokens inledning.