Offer utan gärningsmän?

Gång på gång ställer Martín Caparrós samma frågor till de hungrande han möter: Vad skulle du äta om du fick vad du ville? Så gott som alla svarar lite mer av detsamma som de äter idag: ris, hirsbollar, durra. Men om du fick välja vad du ville, insisterar Caparrós. Ja, kanske lite mjölk till hirsbollen. Någon frågar: ”Varför skulle jag vilja tycka om kyckling?” Ja, varför drömma om något man ändå inte kan få?

De som lider av hunger är offer utan gärningsmän, skriver den argentinske journalisten och författaren Martín Caparrós i sin gigantiska reportagebok Hunger. Bakom terror ligger ondsinta krafter men svälten bara råkar existera. Synsättet verkar vara gemensamt för både betraktare och offer.
Martín Caparrós har besökt Niger, Indien, Bangladesh, USA, Argentina, Sydsudan och Madagaskar och pratat med dem han möter. Han har också talat med experter och hjälparbetare och läst in sig på fakta och siffror. Som omkväde i boken återkommer berättelser om föräldrar som tagit sina barn till Läkare utan gränsers kliniker. Ibland för att barnen uppenbart har fått för lite mat, men ofta för att de fått tillräckligt med mat men för lite näring. Somliga föräldrar menar att läkarna ljuger, deras barn har ju fått sin skål ris varje dag! Andra drabbas av skam över att inte ha förstått hur illa det stod till, eller av frustration över att få veta att deras barn behöver något som de inte kan ge. Läs mer