Om GP och rekonstruktionen

Hade det här varit en vanlig dag så hade jag lagt upp min text om skolidrott här och hänvisat till att den publicerats i GP idag. Det är en text jag är ganska nöjd med och det känns bra att den exponeras på GP:s kultursida. Vad som känns mindre bra är att jag troligen inte kommer att få betalt för den.

Betalningen borde ha kommit in redan i torsdags eftersom det var då fakturan förföll. Men GP har så länge jag kan minnas satt i system att betala några dagar för sent. De har alltså i 18 års tid snott åt sig ränta på min bekostnad. Vilket idag känns väldigt symtomatiskt för hur GP skötts. Lite ful- och rackarspel sådär, så att ägarna har kunnat få lite guldkant på tillvaron. Eller ganska mycket guldkant, då.

Nu har de ansökt om ”rekonstruktion” för att få ordning på finanserna. I går morse visste jag inte riktigt vad rekonstruktion var för något, men det vet jag nu. Det är ett sätt att kunna göra sig av med gamla skulder för att rädda företaget. Och det låter ju fint att rädda företaget – problemet är bara att jag, och andra leverantörer, betalar för att rädda det som andra äger och kan tjäna pengar på att äga. Drygt 15 000 kronor (två fakturor jag troligen aldrig kommer få betalt för) får jag nu pytsa för att familjen Hjörne i framtiden ska kunna fortsätta ge mig uselt betalt, sno mig på ränta, dela ut bonusar till sina kompisar och plocka ut vinster till sig själva.

Så här skriver Petter Larsson i HD: ”SVT:s Uppdrag granskning berättade för ett år sedan hur miljonerna rasslat iväg till samma ägare och chefer som fattat de fatala expansionsbesluten. Mellan 2005 och 2013 kostade chefer och styrelsemedlemmar totalt 800 miljoner kronor i bonusar och annat. Detta alltså ut-över lönerna. Under samma period betalade koncernen ut 265 miljoner i utdelning. Det var en tredjedel av vinsten, vilket är mycket högt. Storägaren Peter Hjörne kammade bara 2009–2103 hem 78 miljoner.”

För mig verkar det rimligt att ägarna får betala förbaskat dyrt, med EGNA medel, för att få tillbaka sitt företag. Jag gissar att de, trots guldkant, kan ha lite kvar på banken.

Fast egentligen tycker jag att journalistik är för viktigt för att lämnas i händerna på storhetsvansinniga girigbukar.  Mycket hellre än att hjälpa till och mata de som redan är övermätta skulle jag vilja gå ihop med ett antal anställda och en drös andra frilansar och köpa loss GP, starta ett personalkooperativ och börja göra ett veckomagasin med riktigt bra gräv, långa reportage, vassa krönikor (byggda på riktig substans) och djuplodande analys- och kulturtexter.

Medier borde ju drivas av en vilja att berätta viktiga saker, inte av en önskan att bygga imperier och plocka ut vinst.