Klimatförnekelsen har i grunden drivits fram av starka ekonomiska intressen.
I sin bok Demokratin dör i hettan visar Erika Bjerström hur fossilindustrins kampanjer har byggt många av de konspirationsteorier som nu underminerar möjligheterna till effektiv politik på området. De matar hela tiden debatten med argument av typen ”Kina har störst utsläpp så innan de gör något så ska inte vi andra anstränga oss”. Klimat och miljö har de gjort till en fråga om individers privata moral snarare än staters regleringar och företagens ansvar.
Det var British Petroleum som lanserade begreppet ”carbon footprint”.
Men Sverige har också en alldeles egen ”oljelobby”: skogsindustrin. Deras falska påståenden om att skogen gör mest klimatnytta om den brukas (med intensiva metoder) ekade ur politikers munnar i söndagens partiledardebatt. Och ”Äganderätten måste skyddas” skallar i snart sagt varje samtal om skydd av skogsmark.
Varje enskild skogsägare ska alltså lämnas att efter eget gottfinnande ta ansvar för det svenska skogsbrukets globala påverkan på klimat och miljö. Som om äganderätt är något som är skrivet i sten. Som om äganderätt inte alltid kommit med regler och begränsningar. Men i skogen ska skogsindustrin vara fri att tubba skogsägare att sälja ut klimat och miljö för spottstyvrar.
Eva-Lotta Hultén 