Idag är min krönika om boken Krisen i skolan inne i GP.

Jag skriver bland annat: 

”Själv har jag länge betvivlat det vettiga i att tvinga skoltrötta unga människor att sitta av ytterligare skoltid som de inte orkar eller vill tillgodogöra sig. Är det social rörlighet man vill åstadkomma bör satsningarna rimligen göras långt tidigare, genom stöd i grundskolan, och drivas med lust och inte med tvång.

Precis som Jonas Olofsson skulle jag vilja se ett samhälle där statusskillnaderna mellan olika studievägar och yrken är betydligt mindre markanta. Kampen borde inte handla om att pressa så många som möjligt igenom akademiska utbildningar (Olofsson visar att föreställningen om att ju fler akademiskt skolade desto bättre för samhället är en myt) utan handla om rätten för alla att välja den väg som passar dem – och få det stöd de behöver för att klara det.'”