Tillsist fick de som tidigare varit totalt ointresserade av den forskning som finns om betyg – och som visar på en rad negativa effekter – äntligen lite egen forskning att lyfta fram. Att rapportförfattaren själv verkar mån om att framhålla att skolan och betygssystemet har förändrats sedan 70-talet väljer de glatt att bortse från.

I veckan kom alltså en rapport från Ifau som drar slutsatsen att betyg är bra för elever med lågutbildade föräldrar och även för döttrar till högutbildade. Eftersom betygen i de lägre klasserna avskaffades successivt i landet under 70-talet har man kunnat jämföra hur det har gått för elever som fick betyg och för dem som inte fick det. Jag har ännu inte hunnit läsa studien men kan konstatera att den snabbt har utnyttjats av betygskramarna, t ex i SvD och i GP för att hävda betygens förträfflighet.

I augusti kommer jag att skriva en längre artikel om betygens effekter och kommer då att djupdyka i denna rapport. Tills dess hoppas jag också att några av landets betygsforskare har läst och kan hjälpa till att analysera rapportens resultat. Redan nu vågar jag mig emellertid på att spekulera lite. På 70-talet var betygen, såvitt jag vet, den enda skriftliga feedback eleverna fick. Hur mycket dokumentation som lärarna gjorde för övrigt vet jag inte men den var knappast lika utbyggd som idag. 

Kanske handlar studiens dokumenterade effekter inte alls om elevernas reaktioner på betyg utan beror på att lärarna för den ena gruppen helt enkelt hade lite bättre koll på hur det gick för eleverna än lärarna för den andra gruppen hade. Kanske är betyg alltså bättre än ingen dokumentation alls men sedan flera år dokumenterar lärarna redan eleverna i så kallade individuella utvecklingsplaner, som berättar hur eleverna ligger till, vad de behöver göra för att uppnå målen och vad skolan respektive eleven själv kan och ska göra för att eleven ska utvecklas.

Den forskning jag känner till visar att betygen för det stora flertalet elever har allvarliga negativa effekter, i form av lägre motivation och lägre självkänsla och att de flyttar deras fokus från att lära för livet till att lära för proven. Skriftlig information i form av utvecklade omdömen med målsättningar inkluderade har i stället positiva effekter på alla dessa områden.

Rimligen borde detta innebära att elever idag redan får all nödvändig information  de behöver för att  utvecklas genom utvecklingsplanerna och att lärarna redan ges en tydlig bild av vilka elever som behöver mer stöd. Och då är betygen inte bara överflödiga utan bidrar med mer skada än nytta. Precis som jag redan hävdat, med stöd av forskning, i bland annat den här artikeln, för LO-tidningen.

Det ska bli intressant att läsa rapporten och prata med kloka forskare för att se om jag kan hitta stöd för denna tes.