Min krönika om hur vi ständigt letar efter grupper att tillhöra och grupper att stöta bort var inne i GP i lördags, på webben idag.
En liten fotnot i sammanhanget: I papperstidningen löd rubriken ”Så lätt att säga ‘vi och dem'”. Ett par läsare såg sig föranledda att i ganska snorkiga ordalag påpeka för mig att det grammatiskt korrekta borde vara att skriva ”Vi och de” (och i nätupplagan ändrade GP på rubriken). Mitt svar till dem som klagade löd:
I det sammanhang som jag använder begreppet vill jag hävda att ”vi och dem”
är mer vedertaget som uttryck än ”vi och de”. Grammatiskt är det ”vi” och
”de” som motsvarar varandra men jag skulle tippa att uttrycket ”Vi och ”dem”
blivit vedertaget just därför att ”dem” är mer objektifierande än ”de”.
Googla lite på ”vi och dem” så kan du se att det är ett mycket väl etablerat
begrepp. Allt är inte grammatik här i världen.
är mer vedertaget som uttryck än ”vi och de”. Grammatiskt är det ”vi” och
”de” som motsvarar varandra men jag skulle tippa att uttrycket ”Vi och ”dem”
blivit vedertaget just därför att ”dem” är mer objektifierande än ”de”.
Googla lite på ”vi och dem” så kan du se att det är ett mycket väl etablerat
begrepp. Allt är inte grammatik här i världen.
En av personerna formulerade sig f ö så här: ”Måhända är det lätt att säga så om man är journalist. Vi övriga föredrar ‘vi och de'”.
Tror nästan inte att tesen i själva krönikan kan illustreras tydligare än så: det går alltid att hitta saker att störa sig på hos människor och lägga till grund för uppdelning i vi och dem, i detta fall alltså ”journalister” och ”vi övriga”. (Undrar just vad jag måste göra för att få tillträde till gruppen ”vi övriga”?)
Eva-Lotta Hultén 