Såhär i svallvågorna gör jag två reflektioner:

Många journalister pratar om boken i termer av ”gammal skåpmat” och hävdar att ”det här har vi ju vetat länge”. Jag undrar vilka ”vi” de menar men antar att de faktiskt menar ”vi journalister”. Rykten om kungen har florerat länge i mediekretsar men ingen har behagat rota i dem och offentliggöra vad de kommit fram till. Så att ett antal journalsiter anat att det fanns ett och annat mindre rumsrent att berätta om kungen är faktiskt inte detsamma som att det som nu tas upp är allmänt känt. Jag tror att de flesta svenskar är överraskade av det som boken tar upp och att många faktiskt inte hade en aning om ryktena.  Detta ”vi visste redan” är bara en dålig ursäkt för att inte ha gjort jobbet själva.

Jag har också läst ett antal påståenden i stil med att det som nu kommer upp gör kungen ”mer mänsklig”. Jag måste då säga att om kontakter i under världen, porrklubbsbesök och privata fester med unga prostituerade är att visa sig mänsklig så hade jag föredragit en mer omänsklig kung.  Om det boken berättar är sant är han en skithög, vare sig mer eller mindre. Och hans försvarstal var inte mycket att hänga i julgranen.