Idag handlade radioprogrammet Kaliber om livskunskap och det var inte precis något positivt reportage. Jag blev beklämd av det. De gav några exempel på lärare som helt klart gjort övertramp men drog därfirån slutsatsen att livskunskap är dåligt som ämne. Om man hade granskat exempelvis idrotten, matematiken eller bilden hade man antagligen kunnat hitta massa exempel även där på att elever blev kränkta och att man använder felaktiga metoder (vad gäller matematiken kom ju f ö just en sådan granskning om felaktiga undervisningsmetoder, från Skolinspektionen) men hade då slutsatsen blivit att idrott, matematik eller bild är dåligt? Knappast. Men när det gäller kunskaper om sådant som hur vi gör för att må bra, hur vi förhåller oss till varandra och hur vi utvecklar oss själva och våra relationer så är det oerhört lätt att nöja sig med att bara avfärda alltihop. Livskunskapen behöver utvecklas, inte avvecklas! Den psykiska ohälsan ökar lavinartat bland unga och mobbning bör arbetas med preventivt, inte genom bestraffningar när problemen redan uppstått. Livskunskapen behöver bli ett riktigt skolämne bland de andra och få en egen kursplan och utbildad personal.
I morse i God morgon världen diskuterades debattartikeln om geografi (SVD i onsdags). Hanne Kjöller fick oemotsagt påstå att ”skolforskningen är genompolitiserad”. Vad bygger hon det på? Är det bara svensk skolforskning som är det eller är det en världsvid konspiration? Och har skolforskarna nu alltså även infiltrerat kulturgeografin och de andra discipliner som de aktuella forskarna tillhör (ingen av dem kan sägas vara skolforskare)? Frågorna hopar sig. Ska nog försöka söka svar i morgon.
Eva-Lotta Hultén 
[…] Lars H Gustavsson författare till boken Elevhälsa börjar i klassrummet (studentlitteratur 2009), Eva-Lotta Hultén: Livskunskap behöver utvecklas inte avvecklas, Folkhälsoarbetets blogg påpekar avssaknaden av […]
GillaGilla