I torsdags presenterade regeringen sin vårbudget och det ser ut som att jag kommer att få några hundralappar till i månaden att röra mig med. Det gör mig förbannad. 300 spänn mer i månaden är en väldigt dålig kompensation för att jag numera tvingas leva i ett samhälle där anslagen till kulturen ständigt hänger löst, svårt sjuka utförsäkras, förskola och fritids går på knäna och vi påstås inte ha råd med fungerande och modern tågtrafik.

Samma dag som vårbudgeten presenterades drog årets majblommeförsäljning igång. Pengarna som samlas in går till bidrag till bland annat glasögon, kläder och handikapphjälpmedel för barn vars föräldrar har knapp ekonomi. För mina extra pengar kan jag välja att köpa 25-30 stycken fina majblommepins i rosa och grönt och göra en samhällsinsats. Andra kan välja att köpa 50-60 majblommor att sätta på kavajuppslaget så det syns hur goda de är. Eller så kan de köpa sig några extra teaterbiljetter, ta bilen i stället för tåget eller skaffa barnflicka. För så valfritt och bra är Sverige. För oss som har pengar. Somliga kan välja om de vill vara generösa eller kulturella eller miljövänliga och andra kan välja att ansöka om hjälp från majblommeföreningen för att deras barn ska kunna se ordentligt.

För ett antal år sedan startades Skattebetalarnas organisation. Ej att förväxla med Skattebetalarnas förening (numera omdöpt till Skattebetalarna) vars mål är att ”alla ska få behålla mer än hälften av sin inkomst” – och som lyckats få ordet skattebetalare att framstå som närmast synonymt med ”gapig egoist”. Nej, skattebetalarnas organisation bildades för att lobba för höjda skatter. Ett antal vänner i Södertälje tröttnade på att Skattebetalarnas förening i valrörelsen -98 tagit sig rätten att tala för alla skattebetalare, som om alla ville ha längre skatter. De samlade in pengar till en annons i DN där man krävde höjda skatter. DN vägrade först att ta in den eftersom den inte låg i linje med tidningens åsikter men backade när de fick negativ publicitet i andra medier. Annonsen fördes in men tyvärr rann initiativet ut i sanden när orken tröt hos de inblandade.

Det känns som att det börjar bli dags att skaka liv i Skattebetalarnas organisation igen. För oss skattebetalare som hellre vill ha gemensam välfärd, blomstrande kulturliv och fungerande infrastruktur än mer pengar till dem som redan har tillräckligt. Majblommeföreningen gör ett gott jobb men jag skulle föredra att Sverige var ett land där barn inte måste tigga hjälp av ideella organisationer för att få en anständig levnadsnivå.

Denna krönika publicerades i GP förra veckan. Fick ett antal kommentarer (några per mejl till redaktionen) varav ett par handlade om att det visst går att behålla välfärden om man sänker skatten men använder resterande skatteintäkter mer effektivt. Det är möjligt att det går men i så fall föreslår jag att den sittande regeringen BÖRJAR med att effektivisera, och väntar med att sänka skatterna tills det är gjort.

Jag kan f ö rekommendera Sven-Eric Liedmans kloka bemötande av Zarembas artiklar.