När något stort händer, som i det här fallet dödsskjutningarna i Norge, svämmar medierna över av artiklar och min reaktion blir ofta att bara bläddra förbi. Jag förstår tanken att ge mycket medieutrymme åt en mycket stor händelse men oftast står det inte särskilt mycket matnyttigt i artiklarna. Så jag väntar en vecka eller två, tills kloka människor har hunnit ta reda på saker, tänka och reflektera lite. Men alla blir förstås inte klokare allteftersom händelsen kommer i perspektiv. Idag läser jag Cecilia Verdinellis krönika i GP och kan varmt rekommendera den. Handlar om hur somliga skribenter och debattörer försöker mörka att Breviks massmord faktiskt är en politisk handling. Skrämmande.
Jag tror att de flesta handlingar av detta slag är ett mer eller mindre medvetna utslag av politisk aktivism.
Breivik var en sådan aktivist, men farliga sådana blir ofta stämplade som galningar av sin omvärld och av eftervärlden. Ta Hitler, som somliga vill få till storgalningen, men hans hemska planer var väl uttänkta. Vi får alrig sätta stämpeln galning på folk alltför lättvindigt. Sedan kan vi ju se att deras handlingar får helt
gränslöst förödande komsekvenser. Men det är en annan sak.
GillaGilla