Den tvåhundraåriga skiktade tallnaturskogen i Koskällåstjärn i Härjedalen var anmäld för avverkning när Malin Sahlin kom dit sommaren 2010. Skogen hade uppkommit efter inlandsisens tillbakagång och det var en otroligt fin miljö, hårt brandpräglad och med en del våtare partier som dominerades av gran. Fläckvis höll den nyckelbiotopsklass. Där fanns mycket grov död ved och Malin Sahlin och hennes kollegor bedömde markerna som mycket skyddsvärda. I området hittade de bland annat den starkt hotade vedsvampen urskogssporing och den hotade gräddsporingen tillsammans med 19 andra rödlistade arter. Sammanlagt kunde de dokumentera 210 fynd av hotade och rödlistade arter. Inventeringsrapporten skickades in till det FSC-certifierade skogsbolaget som anmält det för avverkning men träden togs ned ändå.

– Det gjorde mig uppriktigt ledsen, det var en så vacker och värdefull skog.

Hösten 2011 är Koskällåstjärn ett av de tjugo ärenden som Malin Sahlin arbetar med att göra en FSC-anmälan på. Hon är sakkunnig i skogsfrågor på Naturskyddsföreningen och författare till ett par FSC-kritiska rapporter. Malin Sahlin menar att FSC:s sätt att fatta beslut utifrån kompromisser mellan tre kamrar som ska vara jämställda leder till att att man ofta bortser från den nya forskning som finns kring bevarande av mångfald.

– Ett par hundra forskare har skrivit under ett upprop där de slår fast att vi måste skydda 20 procent av den produktiva skogen för att bevara mångfalden. Om FSC ska vara en så viktig del i vår skogspolitik som det är idag så borde man lyssna mer på naturvårdsforskarna.

Naturskyddsföreningen har varit medlemmar i FSC sedan starten 1997 och Malin Sahlin säger att de ansåg att intentionerna var goda. De har gjort allt vad de kunnat för att påverka i positiv riktning under de år de varit medlemmar men föreningen ansåg att det inte givit tillräckligt i önskat resultat. Ute på fältet kan de fortfarande se hur nyckelbiotoper och andra skogar med högt skyddsvärde avverkas utan tillräckliga påföljder för bolagen som gör överträdelserna. När Naturskyddsföreningen valde att gå ur FSC sommaren 2010 orsakade det en viss oro inom FSC-organisationen, berättar Malin Sahlin. Hon tror att deras utträde bidragit till en skarpare diskussion om efterlevnaden av standarden men ännu ser hon inga större skillnader i fält. Den ideella naturvården har kunnat fortsätta dokumentera övertramp i samma omfattning som tidigare. Den nya standard som kom förra året tycker hon i stora delar är bra, även om det finns saker hon skulle vilja se skärpas. Men det är inte på regelnivå de stora bristerna finns utan vad gäller efterlevnaden. Till viss del tror hon att det beror på misstag och på kunskapsbrist på alla nivåer inom skogsbolagen men hon skyller också en del av problematiken på girighet:

– Det finns för lite mogen produktionsskog så i väntan på att den ska bli färdigvuxen avverkar man naturskogar som man vet har högt skyddsvärde.

När hon berättat om ett antal av de ärenden som är aktuella för anmälningar just nu och hur oregistrerade nyckelbiotoper fortsätter att avverkas så tycker jag plötsligt att Malin Sahlin låter lite uppgiven. Men när jag frågar henne om det kommer glöden i rösten tillbaka:

– Nej, jag är inte uppgiven. Jag är förbannad och frustrerad! Galenskaperna fortsätter, trots allt vi vet och trots våra nationella och internationella mål. Jag är fast besluten att göra allt jag kan för att få stopp på det. Vi ska gå vidare med fler anmälningar och försöka bryta den här onda cirkeln nu.

Här kan man läsa hela mitt reportage om FSC.

Och här är Malin Sahlins blogg, där hon skriver om tillståndet i det svenska skogen.