Luther och friåret

Hundratusentals svenskar går arbetslösa samtidigt som hundratusentals andra svenskar känner utmattningsdepressionen nafsa dem i hasorna. Snart har jag inga vänner kvar som inte någon gång varit sjukskrivna eller medicinerade för stressrelaterade besvär.  Många, även de som i grunden trivs med sina jobb, verkar längta efter en paus. Lösningen på det problemet skulle kunna stavas friår.

Friåret var en reform som infördes 2005 och avskaffades igen två år senare. De som ville kunde ansöka om ledigt i upp till ett år, med 85 procent av a-kassan som ersättning. Förutsättningen för beviljande var att det gick att hitta en ersättare.

68 procent av de lediga var kvinnor och merparten arbetade i den offentliga sektorn. Bland männen var det framför allt process- och maskinoperatörer samt transportarbetare som var friårslediga. Många valde att plugga, några att starta företag, andra att ta hand om anhöriga. En undersökning från dåvarande Arbetslivsinstitutet visade att nio av tio av dem som beviljades friår hade fått ett allmänt förbättrat välbefinnande, tre fjärdedelar av dem med muskel- och ledbesvär fick minskade problem och åtta av tio med sömnbesvär hade börjat sova bättre. Av dem som gått in på vikariaten hade 40 procent varit långtidsarbetslösa, arbetshandikappade eller utlandsfödda (de var prioriterade grupper i projektet). Deras genomsnittliga inskrivningstid på arbetsförmedlingen var 72 veckor.

Det här borde ju låta som en ren succé: människor med förslitningsskador och sömnproblem fick chans till utveckling eller vila; andra, som stod utanför arbetsmarknaden, fick arbetslivserfarenhet och fötter in på arbetsmarknaden. Men motståndet mot friåret var stort och för att avskaffa det spreds lögner, som exempelvis att kostnaden var 2 miljarder. Det var vad som betalades ut till de lediga men från den summan hade man inte dragit minskade socialbidrag och a-kasseutbetalningar till dem som tagit deras platser. Inte heller hade man räknat på de samhälleliga vinsterna med nystartade företag, kompetenshöjning och förbättrad hälsa.

När LO:s dåvarande chefsekonom Dan Andersson år 2005 intervjuades i SVT:s Agenda hävdade han att vi inte kan ”ha hundratusentals människor betalda för att inte arbeta”. Han syftade inte på de arbetslösa. Det var inte uteblivna positiva effekter som gjorde att friåret avskaffades utan föreställningar om att det är fult och farligt att låta människor vara lediga utan dåligt samvete. Förhoppningsvis låter vi inte Luther hindra oss från kloka reformer i fortsättningen.

 

Som krönika i GP idag.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s