Med skolstarten kommer läxorna, och med dem vaknar åter debatten om läxhjälp. Enligt en artikel i Svenska dagbladet bedömer branschorganisationen Almega att läxhjälpsbranschen nu omsätter mellan 50 och 100 miljoner per år. Bland många debattörer är upprördheten stor och i SvD:s artikel pekar både de två lärarförbunden och Skolverket på problem. Genom RUT-avdrag för läxhjälp går skattepengar till dem som redan är välbeställda för att deras barn ska få en ännu bättre start i livet. Klyftorna mellan dem som har och dem som inte har, dem som kan och dem som inte kan, ökar.

Jag håller med om att detta är djupt problematiskt. Rimligen borde skattepengar användas för utjämning och inte för att öka skillnader. Men en dimension av problemet utelämnas alltid i debatten om läxhjälp: själva läxorna.

Den historiska orsaken till att skolan ger läxor har varit bristande resurser. Med åren har man kommit att kamouflera över detta med tal om att det ger föräldrar inblick i barnens skolgång och att det är bra för eleverna att ta eget ansvar för sitt lärande. Det är två ganska bakvända argument. Läxor ger ju inte eget ansvar för lärande utan är en övning i att göra vad man blivit tillsagd även när ordergivaren inte hänger en över axeln. Pådrivarrollen tas i stället över av trötta föräldrar som gärna ägnat tiden åt annat än att tjata på sina barn om läxor – som att umgås med dem och prata om vad som hänt i skolan, till exempel.

Sanningen är dessutom att läxor över huvud taget ökar klyftorna. En stor andel av eleverna i svenska skolor har liten eller ingen hjälp från sina föräldrar när det kommer till läxor eftersom de inte talar svenska, har sociala problem, för låga egna kunskaper eller för dåligt med tid. Detta problem kvarstår vare sig somliga betalar för läxhjälp eller ej. Det vi borde diskutera är varför skolan alls ska ge läxor. Vuxna avråds från att ta med sig jobbet hem för att undvika osund stress. Med barn gör vi tvärtom. Läxor skapar konflikter i hemmet när föräldrarna förvandlas till tjatande övervakare. Barn riskerar felinlärning när personer utan utbildning förväntas stötta dem i deras lärande. Lägg därtill att studier visar att läxor saknar effekter för barn upp till sexan och har mycket små även därefter.

Redan idag finns skolor som framgångsrikt arbetar helt läxfritt. Skolans lärande, hur det än läggs upp (exempelvis som egna studier, men med tillgång till en lärare att fråga), bör klaras av inom skoldagens ram och inte luta sig mot vare sig föräldrar eller läxhjälpsföretag.

I GP igår.

Vill också tillägga att argumentet att läxor ger föräldrarna inblick går stick i stäv med rut-avdrag för läxhjälp.