GT och Kvällsposten lägger ner sina kultursidor och ledarsidor. GT:s chefredaktör Frida Boisen är inte bekymrad, förklarar hon i GP, som skriver:

”Som exempel nämner hon kampanjen för folkomröstning för trängselskatt.

– Den kampanjen drevs på annan plats i tidningen än på ledarsidan. Jag känner mig trygg att GT kommer att få genomslag även i framtiden.”

Det är alltså GT:s genomslag hon säger sig värna. Kvaliteten är inte intressant. Hennes uttalande är inte ämnat att lugna läsarna utan annonsörerna: ni kan fortsätta annonsera för vi tänker fortsätta ställa till halabaloo som gör att folk köper tidningen och klickar och delar våra artiklar.

För denna utveckling är vi alla som är med på facebook och twitter medskyldiga. Genom vårt klickande styr vi journalistiken. För medierna är det strunt samma om vi klickar och delar för att vi tycker det vi läser är idiotiskt eller för att vi tycker det är bra. När vi ”raseridelar” bidrar vi till att tidningarna producerar mer av samma dynga. Klick som klick. Det är ju vi klickare/delare/läsare som är varan som säljs – till annonsörerna. Signe Lidén skriver bra om detta i ETC, och exemplifierar bland annat med hur Expressen låter krönikören Ulf Nilsson hylla kolonialismen. De vet att det kommer att delas massor. Om så varenda delning är för att alla vill tala om vilken idiot han är så gör det inte Expressen något. Klick ger pengar.

Men klick är självklart ingen bra mätare av hur intressant innehållet är. Det visade Åsa Linderborg på ett åskådligt vis med sitt”analsex-experiment” på Aftonbladet kultur (samma artikel, med två olika rubriker, varav den ena innehöll ordet ”analsex” lades som bekant ut på sidan. Artikeln med sexrubriken har hittills klickats tio gånger flitigare).

Så hur vore det med en konsumentbojkott? Låt oss sluta klicka på, och dela all dynga som kommer i vår väg. Alla måste inte bemöta allt hela tiden och vi måste inte ha koll på varenda skitstorm som seglar upp. Vi kan i stället dela mer av de bra artiklar som beskriver och problematiserar verkligheten, eller berättar hur världen kan göras bättre. Jag tänker hädanefter göra mitt bästa för att bidra.