Det här med delad föräldraförsäkring

Ofta hör man konservativa debattörer hävda att föräldrarna minsann är de som vet vad som är bäst för de egna barnen. Och allt emellanåt tänker jag då att om så verkligen alltid vore fallet skulle världen se annorlunda ut. Alltför många föräldrar tycks inte främst se på barnen som individer med egna rättigheter utan snarare som bihang till dem själva. Ibland rentav som personliga ägodelar att styra och ställa med efter behag.

Barns rättigheter dyker ofta upp som argument vid skilsmässotvister då barnen sägs ha rätt till båda föräldrar. Så länge föräldrarna är gifta är ett sådant perspektiv emellertid ofta sorgligt frånvarande. När man tar del av debatten om delad föräldraförsäkring är det ibland lätt att få för sig att bara tre parter existerar: mamman och pappan (eller två av samma kön) och så staten. Men huvudpart i målet borde rimligen barnet vara. Utan barn ingen föräldraförsäkring att dela på.

Så vad skulle hända med diskussionen om man började se likadelning som en rättighetsreform för alla barn – ett sätt att ge dem rätt till båda sina föräldrar?

Och så är jag lite trött på argumentet att politiker inte ska lägga sig i enskilda människors val. Vad är politik till för, om den inte får påverka våra val och våra liv!? Ingen blir för övrigt tvingad att vara hemma halva tiden med sina barn, man kan däremot inte förvänta sig att få del av statens pengar i samma utsträckning, om man väljer en ojämställd fördelning.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s