Lämna mig för helsicke ifred!

Plötsligt går det inte att skicka mejl från min dator och jag ringer en support. Där får jag snabb hjälp och är nöjd och glad ända tills en dator ringer upp mig och säger ungefär så här: Tack för att du vill delta i vår kundundersökning och svara på några frågor. Jag vill inte alls svara på några frågor och lägger därför på. Men si det går inte. Strax ringer rösten upp igen och upprepar Tack för att du vill delta i vår kundundersökning.

Nej, jag vill inte delta i er kundundersökning. Jag vill inte delta i några kundundersökningar alls. Varför skulle jag vilja använda min lediga tid till det?

I Dave Eggers roman The circle har ett enda gigantiskt nätföretag, The circle, tagit över internet. Det är som Facebook, Google och en drös andra nätjättar tillsammans. Romanens huvudperson Mae, anställs vid företagets enorma huvudkontor och som läsare får vi följa hennes väg från tvivlande outsider till fanatisk anhängare. Hennes liv annekteras totalt av företaget. Inte bara arbetar hon långa dagar och förmodas dyka upp på så många som möjligt av de sociala aktiviteter som anordnas efter arbetstid, hon uppmanas också att svara på alla upptänkliga frågor, om precis allt, dygnet runt. Allt kan förvandlas till affärer, pengar eller gentjänster i framtiden. Bakom varje fråga och varje kundundersökning finns en människa som vill ha vår hjälp, och som kan tänkas hjälpa oss i framtiden.

Maes dygn fylls av nätverkande på sociala medier och intranät. Hon förväntas svara på enkäter, dela ut likes och uppdatera sin status, allt för att ge ett gott intryck av The circle. Men Mae blir själv också betygsatt hela tiden. The circles medarbetare och kunder ombeds bedöma hennes varje insats. Mae fjäskar och lismar och blir allt käckare, och allt mindre den självständigt tänkande, ironiska och humoristiska person hon en gång var.

Boken fick en hel del kritik för att vara överdriven. Och jo, det är den. Vi är inte i The circles värld än (och verkar i vissa avseenden vara på väg rakt åt motsatt håll; till exempel är det ofta förunderligt svårt att få prata med en verklig människa när man behöver support!). Men i vår alldeles vanliga, verkliga värld håller redan alla relationer på att kommersialiseras och all kommers att relationiseras. Vi uppmuntras och manipuleras på olika sätt till att sprida reklam till våra vänner och hjälpa dem att marknadsföra sig själva och sina företag, och vi utsätts för ständiga förväntningar om att också ställa upp när företag vill skapa relationer till oss.

Men hör nu, alla företag i hela Sverige – jag vill inte svara på era kundundersökningsfrågor! Jag vill inte tala om vad jag tycker om boken jag köpte för några veckor sedan, jag vill inte betygsätta er servicetjänsts snabbhetsgrad mellan ett och tio och jag vill inte berätta hur jag upplevde min vistelse på ert hotell och få en sketen bonuscheck.

Inte heller vill jag dela era till tävlingar illa förklädda reklam bland mina vänner eller få mejl eller sms som fejkar omtanke med Hej Eva-Lotta, vi saknar dig! Lämna mig för helsicke i fred!

 

Som krönika i GP häromdagen.

Någon tyckte det var lite komiskt att jag inte vill tycka till om saker, eftersom det är det jag i stor utsträckning gör när jag arbetar. Kanske vill jag bara tycka något om jag får betalt? Men jo, jag tycker gärna till om en hel massa saker, även utan betalt. Dock inte om varenda pryl eller tjänst jag köpt, för att företagen ska kunna förfina sin marknadsföring, få ännu mer info om mig som kund, manipulera in mig i något slags relation till dem eller rangordna sina säljare och hetsa dem att tävla mot varandra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s