Det har gått så långt att jag numera blir förvånad när jag kan läsa om något annat än problemen med invandring på GP:s ledarsida.
Samtidigt blir jag allt mindre förvånad över alla publicerade ogenomtänkta, substanslösa krönikor fulla av förnumstiga plattityder och saker som redan sagts tusen gånger, som det gärna pushas för på förstasidorna.
Och så ser jag att en hög GP-chef skryter om hur mycket mer GP-artiklar numera delas på nätet. Ja, men VAD är det som delas, av vilka, och varför?
Jo, jag vet att det är skit samma för GP:s ledning, bara de får många reklamtittare att sälja till annonserande företag. Men ändå.
GP är min morgontidning sedan barnsben, och jag jobbar åt tidningen som frilans sedan 1997. Jag är fortfarande oerhört stolt över att få skriva för GP:s kultursida men aldrig har jag blivit så dyster av att läsa tidningen som nu, och det beror inte bara på att nyhetssidorna är så fulla av krig och elände.
Vad hände med de publicistiska ambitionerna?
Eva-Lotta Hultén 