Med vilken rätt använder vi egentligen ordet systemkollaps? Om det skriver Björn Elmbrant i denna kloka krönika.Problemet med ordet »systemkollaps«, förklarar han ”är att det ingenting säger om vad det är som ska kollapsa. Det enda möjliga syftet är att försöka sprida oro och resignation.”
Genom orden vi använder formas vår bild av skeenden och av andra människor. Är muren som stänger av palestinier från sin mark just en mur eller en ”skyddsbarriär”? Är dödandet av civila ”indirekta skador” eller rätt och slätt dödande av civila?
Med språket kan det som måste betraktas som en brist på ansvarstagande i stället te sig moraliskt riktigt. Att ”rensa ut en terrorist” framstår som något helt annan än att ”mörda en frihetskämpe”. Ord kan förvilla, dölja och förstora. Så vad är det som döljs i ordet ”systemkollaps”? Jag är medveten om att det stora mängden nyanlända sätter press på olika institutioner i vårt samhälle – men ”kollaps”???
Det här är för övrigt ingen höger-vänster-fråga. I sin krönika refererar Björn Elmbrant till ett tal av Fredrik Reinfeldt: ”Om Sverige är i kollaps och ingenting fungerar, vilka ord ska vi då ha kvar för att beskriva det som sker i Syrien, Libyen och Afghanistan? Vi måste vara försiktiga med våra ord”. Manar alltså vår förre statsminister, som liksom bekant var moderat.
I en intervju i DN uttrycker EU-parlamentarikern Marita Ulvskog oro över vad terrordåden i Bryssel kan leda till: ”Jag är orolig för att det här får konsekvenser på riktigt, förutom att det blir svårt att ta sig till och från flygplatser. Det farligaste som finns är rädda människor. Jag tror att de rädda människorna kommer att vara fler, och de fattar inte kloka beslut.”
Det här diagrammet visar att det dör mycket färre i terrordåd i Europa under 2010-talet än under 70- och 80-talen. Kan vara bra att veta.
Ett tänkvärt diagram till. 420 döda i Västeuropa i terrordåd 2001-2014. 42 759 i Irak och 11997 i Nigeria under samma tid.
I tider av stark rädsla och oro måste vi vara extra försiktiga med våra ord och vi måste anstränga oss att sätta in skeenden i sina sammanhang och ge dem rimliga proportioner.