När jag för ett antal år sedan arbetade som lärarvikarie kom några elever till mig och berättade upprört att en av de andra lärarna i sur ton hade frågat hela klassen ”Är ni dumma i huvudet?” Bakgrunden var att eleverna inte förstod det han förklarade. Hans slutsats var inte att han själv var dålig på att förklara utan att eleverna måste vara korkade. Intressant nog uppfattade jag exakt samma klass av elever som nyfikna och ivriga på att lära sig – och mycket långt ifrån korkade.

I en debattartikel i GP idag skriver en lärare att det oftast är elevernas eget fel om de inte klarar matten på gymnasiet. De är lata och vill inte träna. Och jo, jag har också träffat elever som är lata och inte vill träna men ändå gärna vill få bra betyg. Elever som gärna skyller alla sina misslyckanden på andra, utan förmåga att se kritiskt på sina egna insatser. Sådana människor finns bland både barn, unga och vuxna. Men när en lärare börjar beskylla elever överlag för att vara lata blir jag ytterst skeptisk. Ja, jag börjar rentav misstänka att det är läraren själv som är lite lat. Alternativt att hen skyller systemfel på dem längst ner i hierarkin i stället för att ifrågasätta systemet – med andra ord: är lite dålig på att tänka.

Debattartikelförfattaren skriver:

”Jag har väldigt svårt att tro att elever i Finland och andra jämförbara länder som lyckas bra i Pisa-mätningarna, lyckas av anledningen att eleverna där inte anpassar sig till undervisningen.I stället beror en stor del av oordningen i de svenska skolorna på att elever inte anpassar sig till den undervisning som erbjuds. Denna oordning drabbar framför allt de elever som har sämst förutsättningar.”

Det är väldigt intressant att han väljer att nämna just Finland. I Finland tar man nämligen hänsyn till att elever är olika och behöver individuellt stöd. En oerhört stor andel av eleverna där får stöd av specialpedagog under någon del av sin skoltid.

Och i den svenska läroplanen för gymnasiet står att ”undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov”. Att vara lärare är ett oerhört tufft yrke, och jag är medveten om att det är mycket svårt att hinna med att se varje elevs behov och anpassa undervisningen efter det, men att inte ens vilja försöka, utan i stället lägga sin kraft på att skuldbelägga eleverna rakt av, det är djupt oprofessionellt.

Om det nu är så som denne lärare skriver om elevers misslyckande i skolan: ”det absolut vanligaste är att misslyckandet beror på felaktig inställning till studierna”, ja då har man som lärare helt enkelt i uppdrag att börja med att efter bästa förmåga försöka förbättra elevens inställning till studierna.