Hur kan vi förstå att Donald Trump vann? I många analyser har det hävdats att det är den vita underklassen som talat, men det tycks inte stämma. De fattigaste röstade på Clinton. Kärnväljarna var i stället vita medelinkomsttagare utan collegeutbildning. Alltså människor som har det hyfsat men som kanske sett sina möjligheter och utsikter försämras (eller i alla fall inte förbättras). Så vad kan det vara som lockat dem?

Jag tror det är samma saker som lockar många svenskar att rösta på SD. Det handlar om en känsla av att vara förfördelad och förtjäna bättre och om en längtan efter lättbegripliga svar på konkreta problem. Jag gissar att många bär  på en diffus rädsla som handlar om att vara en mycket liten kugge i ett enormt och svårgenomskådligt maskineri. När världens känns obegriplig letar vi efter/konstruerar vi problem som vi kan begripa och hantera, i stället för att gripa oss an de verkliga och mer komplexa frågeställningarna. Det handlar också om rädsla för det som upplevs som nytt, svårbegripligt och främmande – och som ens amygdala därför instinktivt tolkar som farligt. Vi har en evolutionär beredskap för att betrakta andra människor som potentiella faror medan vi måste anstränga oss mer för att förstå faran med exempelvis ett ekonomiskt system som ökar klyftor, eller en kultur som uppmuntrar att människor ställs emot varandra. Vi tänker ”Hur ska kakan räcka!?” i stället för ”Varför ser kakan ut som den gör?!”

Lösningar som ”Vi bygger en mur!” eller ”Vi kör ut dem!” är så mycket klatschigare och enklare att ta till sig än ”Låt oss bygga ett system som skapar och främjar jämlikhet, solidaritet och social och miljömässig hållbarhet!”Det ena är påtagligt och handgripligt, det andra är intellektuellt och bygger på strategiska och långsiktiga förändringar i flera steg. (Jo, det är komplext att bygga en mur också, med allt vad som krävs av tekniska beräkningar, logistik, yrkesskicklighet mm, men konceptet ”bygga mur” är inte lika intellektuellt utmanande som konceptet ”skapa jämlikt samhälle” eller ”förstå hur den värld vi lever i hänger samman och vilken roll jag kan spela i den”.)

Så vad är den långsiktiga och hållbara lösningen för att råda bot på tron på kortsiktiga, ohållbara lösningar? Det är att leva efter de värden som är målet. Jämlikhet, samarbete, solidaritet, empati, diplomati, samtal, konstruktivitet, framförhållning, sammanhang, mening, samhörighet. Vägen och målen är desamma och vägen måste vandras överallt. Vi får inte låta oss luras till att förråas och hata (även om vi också måste vara beredda att sätta hårt mot hårt när hot och hat underminerar grundvalarna för vår demokrati: vårt rättsväsende måste hantera sådant på ett mycket mer effektivt sätt än idag och fler måste bli bättre på att säga ifrån i vardagen när människor i deras närhet börjar uttrycka odemokratiska eller hatiska värderingar). Det är dags att damma av Gandhis idé om att vara den förändring man vill se i världen. Förbaskat svårt men fullkomligt nödvändigt.