Det är hemma barn lär sig vara artiga, hederliga, renliga och ta hand om sina ägodelar. Skolan lär ut matte, svenska, historia och andra ämnen och förstärker bara den uppfostran barnen får hemma. Så kan ett inlägg som nu gör succé på facebook sammanfattas. Och jag suckar.
Ja, visst bör barn få lära sig hemifrån hur man uppför sig och klarar sig, det är väl närmast en självklarhet, men stämmer det verkligen att skolan därmed främst ska ägna sig åt ämneskunskap och nöja sig med att förstärka vad barn har med sig hemifrån? Nix, det gör det inte. I läroplanens inledande del, Skolans värdegrund och uppdrag, står att läsa att
” Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. (…)Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. ”(Kursiveringarna är mina).
Det finns så klart föräldrar som brister i fostran av sina barn av ren slöhet eller felprioriteringar. Gissningsvis är det de som är de tänkta adressaterna för det där facebookinlägget. Men många barn har tyvärr föräldrar som av helt andra skäl inte klarar att förmedla goda värderingar eller att lära sina barn hur man tar hand om sig själv eller beter sig. Jag tänker på psykisk sjukdom, missbruk, olycksfall, sorg, egen bristande social förmåga, skälen kan vara många. Om skolan gjorde som inlägget stadgar, och bara ”förstärker den uppfostran som barnen få hemma av sina föräldrar” skulle vissa barn som p g a brister hos föräldrarna hamnat snett från början, tillåtas hamna ännu mer snett genom att skolan alltså förstärker det. Inte så lyckat.
Skolan har ett oerhört viktigt kompensatoriskt uppdrag. Därför måste skolan inte bara lära ut matte och andra ämnen utan också hela tiden träna eleverna i hur man beter sig som människa och hur man klarar sig och bör föra sig här i världen. Det har vi som väl är en läroplan som tar fasta på och det bör vi vara glada och tacksamma över och inte förminska värdet av.
Eva-Lotta Hultén 
Det var ju helt fel slutsats. Inget utesluter det andra. Både skola och föräldrar NATURLIGTVIS.
Synd att du suckar åt inlägget då uppenbarligen det du tycker är självklart, inte är självklart.Många föräldrar skulle ha en rejäl spark i ändan helt enkelt. Många barn som förväntas uppfostras av ”samhället” för föräldrarna varken kan, vill eller prioriterar sina barn.
GillaGilla
Hah ja. Jag anser inte att denna text är så bra skriven eller tydlig. Det hela är Absurt! Att detta ens talas om och skrivs i media av våra jurister. Alla föräldrar uppfostrar sina barn med moral och etik. I alla fall gör vi alla föräldrar detta med i den stora mån av utsträckning vi kan, detta mednar jag med ex. föräldrar som på något sätt inte kan näravara för sitt barn till 100% av någon anledning, tex. av psykisk sjukdom, missbruk, olycksfall, sorg, egen bristande social förmåga men detta betyder inte att man helt åsidosätt barnet eller för gott. Det är en period man måste och behöver gå igenom för sig själv, för barnet. Och jag vet att barnet kommer förstå och lära sig handskas med dessa situationer med. Det tar tid, och det får det göra. Alla är vi barn oavsett ålder. Man slutar aldrig förvånas hur människor i samhället och myndigheter kan stå titta och peka ut en istället för att sträcka ut en arm. Jag ser att du behöver mitt stöd nu och jag ska försöka hjälpa dig i det jag kan och klarar så långt det går. Så hade många orsaker kortats ner. Vilket påhopp ska vi verkligen ta åt oss denna förkastelse? Bara att strunta i. Hoppa på föräldrar, alla har vi det i ryggsäcken och vet om detta, det är en självklarhet. För våra barn med. Vi alla är olika och barnen blir inte som vi vill. Vissa av oss är morgontrötta, vill ha det tyst omkring sig på morgon och inte bli tilltalade. Så är det. Det är inte mitt problem om jag är sådan, du får anpassa dig efter mig. Fungerar det inte så krusar jag dig inte att vara med mig. Men är det inte meningen vi ska hitta strategier ihop? Kan du och jag inte komma överens och förstå, kunna arbeta ihop endå då? Ett påklistrat och tvingat Goddag hur känns det att möta var dag? Nej, känslan i företeelsen ska komma från hjärtat. Vad är det med samhället och myndigheter idag? Det är skönt för skolan så väck sina krav. För vet ni alla vilka resurser skolan håller inne under tiden och vägrar ge ut till barnen? Vart vänder sig ex. en 7-åring som behöver en dyslexiutredning? Jag kan svaret. Jag vet vem som gör den. Jo det är skolan! Varför sätter de inte igång direkt heller? Vi leker med föräldrar under en tid innan, skriver orosanmälningar, vi kan väl hänvisa till vården, logopeder? Så står rektorn med lärare och skakar på huvudet att vi vet inte. Jaha ja vi utreder.. När sätter ni igång? Håll i kunskapskraven, se till att följa åtgärdplanen! Då hade vi föräldrar sparat mer energi till våra barn med.
GillaGilla