OECD om lärarrollen i framtiden

Artikel för Skolvärlden:

 

Vad gör en lärare i framtiden? Och hur ser en vanlig skoldag ut? 
– Det kommer bli svårare att vara lärare, men också mycket mer intressant, säger Andreas Schleicher, högste chef för organisationens utbildningskontor, till Skolvärlden.

 

I det öppna kontorslandskapet faller ljuset in från stora glaspartier som vetter mot floden Seine och tennisklubben strax intill. Vid skrivborden sitter experter inom bland annat pedagogik, psykologi, statsvetenskap, statistik och sociologi och arbetar under tystnad vid sina datorer.

Det här är OECD:s utbildningskontor.

Att OECD håller i Pisa-testerna känner de flesta till men färre vet antagligen att Pisa bara är en mindre del av det OECD:s utbildningskontor arbetar med. I den stora sexvåningsbyggnaden i utkanten av Paris är ett helt våningsplan vigt åt utveckling och analys av en rad tester och studier som alla rör undervisning och lärande. Flera av dem handlar om hur framtidens skola och lärarroll ser ut.

Andreas Schleicher är högste chef för OECD:s utbildningskontor och han berättar att ju mer han sett och lärt, desto mer har han kommit att förespråka en skola som satsar på att ge eleverna förmågor och värderingar. Sina tankar utvecklar han bland annat i rapporten ”Schools for 21st-century learners” och boken ”World Class”, som också den handlar om skolans framtid. För dem använder han sig av data som hans kollegor i kontorslandskapet samlat in, sammanställt och analyserat, men också av forskning om både pedagogik och samhällsutveckling och han lutar sig också mot sina egna dryga tjugofem år vid utbildningskontoret.

Andreas Schleicher.

Andreas Schleicher.

Han lever ett liv på ständigt resande fot och besöker skolor och träffar utbildningsministrar och forskare över hela världen.

Andreas Schleicher är en av få på våningsplanet som har eget rum. Det är stort och mycket ljust och har utsikt mot innergården. Han bänkar sig vid konferensbordet och slår fast att en skola som rustar unga för att hantera framtiden behöver ge utrymme för att låta eleverna ta ansvar och bygga social förmåga, nyfikenhet, mod och empati. Han säger också att den allt snabbare teknikutvecklingen gör att vi behöver tänka mycket mer på vad som gör oss mänskliga eftersom det är inom områden som kräver specifikt mänskliga förmågor som framtidens jobb finns. Det andra kan robotarna sköta.

– Det är lätt att utbilda andra klassens robotar, som utbildning för den industriella eran har gjort. Det är mycket svårare att utbilda första klassens människor; sådana som är samvetsgranna, miljömedvetna, som kan tänka runt nästa hörn och vara verkligt geniala. Vi behöver bli bättre på att lära unga att ifrågasätta det vi nu betraktar som etablerad visdom och att lära om.

För att lyckas med det behöver lärarna själva öva sig i precis samma saker, menar Andreas Schleicher. I framtiden kommer lärarna också bli mindre av överförare av kunskap eftersom det tas över av tekniken. Att vara lärare kommer i stället handla mer om att designa miljöer där människor lär och att agera mentorer, vägledare och förebilder.

– Vi vet inte vilken kunskap och vilka förmågor framtiden kommer kräva men sociala och emotionella förmågor kommer alltid att vara viktiga. Det handlar inte om att undervisa om dem utan om att bygga dem hos eleverna, säger han med eftertryck.

Lärare behöver också tänka mer på hur de förmedlar värden till eleverna, så att de vill bidra till världen och till andras välmående. Vill man att unga ska bli demokratiskt och empatiskt sinnade, ja då måste demokrati och empati vara något som utövas aktivt i skolan och främjas av de arbetssätt man väljer.

– Det kommer bli svårare att vara lärare, men också mycket mer intressant, säger Andreas Schleicher.

En bra framtida skoldag, enligt Andreas Schleicher, ger eleverna mycket utrymme för att göra saker och inte bara absorbera kunskap. Det sociala och relationella ges stor plats och lärandet sker ämnesöverskridande, gärna i form av projekt, eller temabaserat. Eleverna tränar på att själva ställa upp mål och lärare övervakar deras inlärningsprocesser och visar att de har höga förväntningar. Eleverna får också känna att det de gör faktiskt ska användas till något.

Ett exempel på hur skolan kan få elever att känna att de deltar på riktigt är enligt Andreas Schleicher ett projekt i Fukushima i Japan, där tsunamin slog till mycket hårt år 2011 och där han personligen var inblandad i att bygga upp skolorna och undervisningen igen.

– Vi skapade ett projekt där eleverna fick hjälpa bönder att marknadsföra nya produkter och lärandet gick verkligen upp genom att eleverna fick göra något, bygga något. De var de mest kreativa, innovativa elever jag någonsin sett, säger han.

När kontexten förändras måste också skolan göra det, och det nya undervisningssättet i Fukushima visar att det inte behöver vara särskilt svårt, menar Andreas Schleicher. Projektet pågår fortfarande och har expanderat så att ett nätverk för innovativa skolor i Japan har bildats.

Alejandro Paniagua.

Alejandro Paniagua.

Hur det nya lärandet ska se ut i praktiken är en fråga som Alejandro Paniagua ägnat sin tid åt de senaste åren. Han är före detta grundskollärare för yngre barn men sedan många år verksam som forskare och analytiker på skolområdet, de senaste åren på OECD där han arbetat inom ett projekt kring innovativ pedagogik. Han är också en av författarna till OECD-rapporten ”Teachers as designers of learning environments”. Alejandro Paniagua har ett intensivt och entusiasmerande sätt och i ett av de små mötesrummen som står som kuber i det öppna kontoret berättar han vad han och kollegorna kommit fram till.

– Att vara innovativ som lärare handlar om att vara öppen för att pröva det som är nytt för en själv, eller för eleverna i klassrummet. Många av idéerna går tillbaka på teorier om alternativ pedagogik som kanske är 80 år gamla.

En del av det som kan se ytterst traditionellt ut kan också räknas som innovativt.

– Jag gillar exemplet storytelling. Att ge elever kunskap i form av berättelser är väldigt kraftfullt och en lärare som är duktig på att berätta kan mycket väl ensam prata i tjugo minuter och hålla sina elever fångade hela tiden, säger Alejandro Paniagua.

I projektet identifierades sex kluster inom vilka mycket nytänkande både behövs och redan sker:

  • Blandade lärmiljöer – ”blended learning”, som till exempel flippat klassrum.
  • Datalogiskt tänkande – som kan beskrivas som problemlösning med hjälp av datorer.
  • Förkroppsligat lärande – ”embodied learning”, vilket innebär att använda sig av kroppsliga och sinnliga aktiviteter som idrott, dans och hantverk.
  • Upplevelsebaserat lärande – som innefattar både praktisk erfarenhet av det man ska lära men också att ställa nya frågor, experimentera och analysera det som händer längs vägen.
  • Spelifiering – som bygger på lärande genom lek, samspel och egen nyfikenhet.
  • Multiliteracies (i brist på heltäckande motsvarande begrepp på svenska används det engelska uttrycket också i Sverige) och diskussionsbaserat lärande – som handlar om att sätta in kunskap i en politisk och kulturell kontext genom diskussioner och samtal.

En del av de skolor och nätverk vi kontaktade om att vara med i vår rapport blev förvånade

Alla lärare behöver inte utvecklas inom alla dessa områden, men alla lärare behöver fundera över hur de kan utvecklas på ett sätt som passar dem, menar Alejandro Paniagua.

– Genom att reflektera över vad man redan gör och hur det kan kopplas till de kluster vi identifierat så kan man få inspiration och kunskap att komma vidare.

En del i Alejandro Paniaguas arbete på OECD har varit att identifiera skolor som redan arbetar innovativt på ett klokt sätt och kan vara förebilder.

– Ett projekt som jag gillar är ”Amico Robot” i Italien, som jobbar med en holistisk infallsvinkel, berättar Alejandro Paniagua.

”Amico Robot” är ett nätverk av skolor som lär ut robotik genom att eleverna får bygga och programmera robotar. Både spelifiering, datalogiskt tänkande och förkroppsligat lärande används. Ett annat exempel Alejandro Paniagua gärna framhåller är spanska ”Amara Berri” där eleverna i de tjugo skolor som ingår i nätverket organiseras efter intressen och behov snarare än efter ålder och man använder sig av aktiv pedagogik med projektbaserat och temainriktat lärande, mycket lek och stor frihet för eleverna.

Alejandro Paniagua är medveten om att den sortens pedagogiskt arbete kanske inte är något som folk naturligt förknippar med OECD som organisation.

– En del av de skolor och nätverk vi kontaktade om att vara med i vår rapport blev förvånade, konstaterar han med ett leende.

Både Alejandro Paniagua och Andreas Schleicher framhåller nätverkande och kunskapsdelning som viktiga verktyg för utveckling. I framtidens skola har lärare både stort ansvar och stor frihet och det kräver öppenhet för att samarbeta, tänka och göra nytt.

Hur känner vi mening? Det är vad utbildning bör handla om.

Ett av Andreas Schleichers senaste projekt är ett globalt utbildningsbibliotek där lärare kan ladda upp lektionsplaner eller projekt så att pedagoger över hela världen kan lära och inspireras av varandra och se att det går att göra saker på många sätt. Skolan behöver också, menar han, vara öppen mot omvärlden och lärare behöver samverka med den för att låta eleverna fungera som volontärer i sociala projekt eller vara medarbetare till olika företag. Att skapa en känsla av samhörighet är också oerhört viktigt.

– Folk pratar mycket om framtiden för arbete nu men jag menar att den mycket större och tuffare frågan är hur vi kommer kunna bidra. Samhället kommer inte bryta samman för att folks jobb automatiseras utan för att samhällsförändringarna är så snabba att de inte längre kan se sin egen roll och hur de kan delta. Det leder till att den största rädslan inför framtiden för många är att inte vara relevant. Så hur känner vi mening? Det är vad utbildning bör handla om.

Lästips

  • I rapporten ”Teachers as designers of learning environments” ger Alejandro Paniagua och David Istance konkreta exempel på innovativ pedagogik från hela världen och lyfter fram nätverk där lärare samarbetar om att utveckla sin undervisning och sin pedagogiska hållning.
  • Rapporten bygger på både forskning och samtal med en lång rad lärare, rektorer och skolutvecklare i länder över hela världen.
  • Läs också rapporten ”Trends shaping education”, OECD 2019. Båda finns på nätet.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s