(…)
Något som också slagit mig som egentligen märkligt är hur viktigt många tycker att det är att alla gymnasieprogram ska vara studieförberedande, alltså ge möjlighet att läsa vidare på högskola; medan ingen propagerar för det omvända: att alla gymnasieprogram ska ge kompetens för att klara ett konkret yrke och bidra till samhället direkt efter gymnasiet. Men varför skulle inte alla som läser exempelvis naturvetenskapligt program också kunna få läsa till en undersköterskebehörighet på köpet, och alla som läser samhällsprogrammet ges kunskaper inom handel eller vaktmästeri?
Vi är uppenbarligen inte särskilt angelägna om att höja statusen för praktiska yrken eller underlätta för alla att få jobb efter gymnasiet, utan nöjer oss med att möjliggöra klassresor. Dock bara åt det håll vi uppfattar som uppåt i hierarkin: från handens till huvudets domäner. Vilket bör tilläggas är en förenkling av hur det ligger till för många mer fysiska yrken kräver naturligtvis också stora doser tankeverksamhet.
I tider av artificiell intelligens spås arbetsmarknaden komma att efterfråga framför allt de specifikt mänskliga förmågorna, som omdöme, samarbetsförmåga eller inlevelseförmåga. Men också kvalificerade hantverkskunskaper och omsorgskunskaper anses ha en lysande framtid. Robotar är dåliga på att efterlikna både mänskliga känslor och rörelser. En förskolepedagogs, rörmokares eller renoverande snickares arbetsuppgifter kommer troligen inte kunna tas över ens av den mest intelligenta maskin.
(…)
Utdrag ur min essä i OBS i P1 idag.
Eva-Lotta Hultén 
Äntligen någon som förstår, jag har länge funderat på varför akademiker i allmänhet tror att det finns små hjärnor i fingrarna. Ditt inslag belyser ett tankesätt som genomsyrar svensk politik, utbildning mm,
Jag själv är hantverksmästare med 2 års yrkesskola men har undervisat på högskola där jag själv inte har kvalifikationer för att komma in. Handens kunskap är i min värld ett missvisande begrepp allt sitter väl i hjärnan..? Ok man måste ha skill, jag brukar jämföra med idrottare, ska man bli bra måste man börja tidigt, på skråtid började lärlingstiden vi 14, 15 års åldern efter 5,6 år kunde man bli gesäll. Ska man bemästra ett hantverk fullt ut måste man likt idrottare, musiker börja i tidig ålder. Detta var kanske en utvikning, alltnog din essä var väldigt bra och hoppas jag den får någon slags effekt.
Hälsningar Johan Ekström.
GillaGilla
Jo, allt finns i hjärnan men somligt kräver också fingerfärdighet, koordination och annat som inbegriper kroppen. Och av dunkla skäl har vi fått för oss att sådan kunskap är lite mindre värd än den som bara kräver intellektuell kapacitet. Vi får försöka ändra på det!
GillaGilla
Välmenande – men så fel det blev! I ditt försök att höja statusen på ”handens yrken” lyckas du förminska innehållet i både undersköterskeutbildningen och i det naturvetenskapliga programmet. Du föreslår att de som går ett naturvetenskapligt program skulle få läsa till en undersköterskebehörighet ”på köpet”. Att lära sig alla de praktiska och teoretiska vårdkunskaperna som krävs är inget som kan ”läsas in på köpet” utan kräver cirka ett år extra förutom de cirka 2 år av allmänna teoretiska ämnen som numera ingår i alla gymnasieprogram (hur mycket av detta som borde krävas kan man ha olika åsikter om). Min exfru kom till Sverige med en utländsk utbildning på ett naturvetenskapligt program. Hon kunde sedan läsa in en undersköterskeexamen genom en ettårig ”vårdinriktad kompletteringskurs”. Idag finns liknande undersköterskeutbildningar av olika längd beroende på vilken utbildningsbakgrund man har.
Men skulle man då inte kunna hyvla av ett år av det naturvetenskapliga programmet för att ge plats för en undersköterskeutbildning? Nej, detta blir lika fel! Faktum är att allt som ingår i detta program (ganska avancerad matematik, kemi, fysik, biologi och språk) krävs för dem som skall läsa till läkare, civilingenjör, meteorolog, biolog osv på högskolan.
Nej – erkänn varje utbildnings eget värde och ge folk en chans att välja om och komplettera sin utbildning om de känner att detta är det rätta.
GillaGilla
Jag är fullt medveten om att det krävs en hel del för att bli undersköterska och det är ju olyckligt om du tycker dig kunna utläsa ur min text att jag tror något annat. Jag tänker att föraktet mot vårdprogrammet, och många av de andra praktiska utbildningarna, ligger i att man ser det som nödvändigt att trycka in högskolebehörigheten på dessa tre år, men inte tänker likadant om de teoretiska utbildningarna: att man måste trycka in praktisk behörighet på tre år. Antingen bör man, som du föreslår, låta varje gymnasieprogram vara just det det är, eller så bör man tänka samma i båda riktningarna: att man ska få både en teoretisk och en praktisk behörighet under sin gymnasietid. Allra helst skulle jag vilja att det var möjligt att i högre utsträckning välja: praktisk och teoretisk utbildning i kombination (och kanske då förlänga tiden till fyra år på gymnasiet), eller fokus på det man valt; teori i ena fallet och ett praktiskt yrke i det andra. Med goda möjligheter att komplettera eller byta spår senare i livet. Jag skulle också gärna se att man hade krav på praktiskt gymnasium eller praktiska erfarenheter för att kunna söka till vissa teoretiska program.
GillaGilla