Idag är min krönika om betygens skadliga verkningar inne på GP:s kultursida.

Eftersom kommentarfunktionen där just nu inte verkar fungera så meddelar jag mina källor här, eftersom det efterfrågats:

Tänkvärt om hur medierna rapporterar om respektive politiskt läger, i Aftonbladet idag.

Har varit borta en dryg vecka och därav att jag länkar lite sent men tyckte denna artikel i GP var värd lite uppmärksamhet – om hur regeringens jobblinje medför sänkta löner. Ingen nyhet egentligen kanske, men väl uttryckt. Gillar särskilt uppmaningen till Sveriges journalistkår, på slutet.

I veckan som gick var också min recension avSara Kadefors nya ungdomsbok inne i GP.

Nu finns min artikel om rektorer och deras möjligheter att delta i samhällsdebatten om skolan att läsa på nätet. Ett utdrag:

”Båda kommer också gång på gång in på elevperspektivet och att de ser eleverna och samhället – och inte i första hand politiker eller chefer – som sina uppdragsgivare. Om man ser sitt uppdrag på det viset är man kanske mer benägen att gå ut och debattera exempelvis neddragningar och försämringar. Det kan ju även handla om en vilja att ta ställning för de mest utsatta och maktlösa i skolsystemet: eleverna.

 Flertalet av dem jag pratar med återkommer till det problematiska med att ha två uppdragsgivare: staten, som styr över skolans innehåll och form, och kommunen, som sitter på pengarna. De kommunala beslutsfattarna är de som finns nära rektorerna och kraven på vad en rektor och en skola ska leva upp till från statligt håll riskerar att komma i skymundan. Den statliga uppföljningen och kontrollen är så mycket mindre närvarande än den kommunala, med sina krav på att hålla budget. Johan Melin berättar att i Karlskrona har kommunen lämnat beskedet att om mål och medel står i konflikt med varandra så är det medlen som gäller. Med andra ord: det är viktigare att hålla budget än att leva upp till krav i skollag och läroplan.

Björn Hareland är ombudsman på Lärarförbundet och han menar att det är få som känner till att skollagen faktiskt går före kommunallagen. Han beskriver det som att många rektorer i dag helt fastnat i att prioritera det kommunala budgetuppdraget framför det statligt reglerade pedagogiska ledarskapet. ”

– Rektorer måste vara väl förtrogna med vad som styr deras uppdrag men det krävs också pondus och mod att våga spräcka budgeten om man inte kan leva upp till skollag och förordningar, säger Björn Hareland.

Regeringens miljöpolitik är usel, enligt Naturskyddsföreningen. Det var kanske inte så mycket annat att vänta men sorgligt är det likafullt. Det vansinniga jakten på kortsiktig tillväxt prioriteras alltjämt framför en långsiktigt hållbar utveckling.

Mikael Nyberg skriver bra i Aftonbladet idag, om vad som händer när stater satsar medborgarnas pengar på att stötta privata banker.

Och så ett par, för ovanlighetens skull, kloka förslag från Jan Björklund. Om reglering av friskolornas aktieutdelningar och om stärkt meddelarskydd för anställda även inom friskolor och inom andra privata verksamheter. Om det sistnämnda har jag skrivit i ett långt reportage för tidningen Chef och ledarskap (som vänder sig till rektorer och skolledare). Lägger länk när de fått ut den på nätet.

så har Aftonbladet frågat folket vad det vill ha medan Lärarnas tidning har frågat en forskare vad som fungerar. Det blev inte samma. Folks föreställningar om hur lärande fungerar stämmer väldigt dåligt överens med vad som faktiskt gör det.

Idag är min text om Peter Gärdenfors Lusten att förstå bok inne i GP. Lagom till skolstarten.  

Peter Gärdenfors skriver om vikten av att hänga upp lärandet på berättelser, arbeta med problemlösning, utgå från elevens egna intressen och dess nyfikenhet och ha ett helhetsperspektiv på eleven och på vad kunskaper är. En mycket klok bok!

En tanke som slagit mig, och som inte fick plats i min recension av Gärdenfors bok, är att den individfokusering som läroplanen slår fast att skolan ska arbeta utifrån har urvattnats till att lärarna ska kontrollera och dokumentera varje enskild elev och hans eller hennes avsteg från de uppsatta målen. Men den ursprungliga tanken var faktiskt en helt annan: nämligen att lärandet skulle vara personligt anpassat efter elevens förutsättningar, intressen och nyfikenhet. Det behövs inte mer mätningar, det behövs mer tid för varje elev, mer intresse hos lärarna för eleverna som människor (och ja, det går att utbilda lärare till ett sådant förhållningssätt), mer frihet för lärarna att anpassa undervisningen efter varje elev.

Min recension av Döden i grytan är inne i GP idag.

…skriver Johan Croneman mycket roligt i gårdagens DN.

Jag passar på att återigen efterlysa Jan Björklunds föräldrar. De borde snarast kallas in till utbildningsdepartementet för att hålla ordning på sin son.