Hoppas att det här initiativet importeras till Sverige. Varför fortsätta göda storbankerna med sina pengar när det finns alternativ?

För Aftonbladet skrev jag förra veckan färdigt en text som handlar om matematikens roll i skolan. Jag lägger ut länk när den varit publicerad. Tills vidare kan man läsa intervjun med en man som tycker att matematiken bör avskaffas som obligatoriskt skolämne. Alltid roligt med folk som vågar svära i kyrkan.

… över hur Malin Lernfelt tänkte när hon valde att svara så här på min krönika av igår. Efter mina påpekanden om att hon hittar på åsikter åt sina meningsmotståndare och saknar faktaunderbyggnad för sina egna påståenden så väljer hon att svara med ännu mer av samma sak. Att svara henne kändes nästan överflödigt men jag kunde ändå inte låta bli.

 Om man vill kasta sig in i debatten så går det nu för övrigt att följa någon av dessa länkar till en ”tyck till”-funktion.

Idag finns min krönika där jag svarar på Lernfelts förvirrade anklagelser  i GP. Den finns också i sin helhet nedan. Intressant nog fortsatte GP:s ledarsida att sprida tvärsäkra påståenden om skolan utan underlag omkring sig, så sent som igår. Då publicerades en notis där man på hävdar att  ”det är lätt att se sambandet mellan bristen på raka besked i tid och den ökande andelen barn som tvingas gå ur skolan utan fullständiga betyg”. Vad det är som gör det så lätt att se – egen fantasi eller verkligt faktaunderlag – framgår inte av notisen. 

Man raljerar också över ”betygsskräcken bland politiker och pedagoger”. Att de där pedagogerna kanske inte är rädda utan i själva verket mer kunniga om alla de negativa effekter betygen har än vad GP:s ledarskribent själv är verkar inte ha slagit personen i fråga. Länk här till en text jag skrev för LO-tidningen, om problemen med betyg.

GP-krönikan av idag här, och här:

Det är sorgligt att se hur personer som påstår sig ömma för kunskap i skolan ofta överser med att införskaffa sådan för egen del. Diskussionen kring skolfrågor förs följaktligen stundtals på sorgligt låg nivå. Exempelvis hävdar GP:s ledarskribent Malin Lernfelt i en krönika på fredagens tidning apropå skoldebatten att det finns en ”grupp som inte vill kännas vid att det faktiskt spelar roll vad barnen lär sig, och inte bara hur de gör det”, och hon citerar bland andra mig. Problemet är bara att inget av de återgivna styckena ger något som helst stöd åt hennes påstående om att det existerar en sådan grupp. Det Lernfelt citerar är i själva verket försök att vidga och nyansera kunskapsbegreppet samt ett stycke som är lösryckt ur en debattartikel som ifrågasätter det rimliga i att sätta betyg redan i förskoleklassen, och hennes tolkningar av de citerade inläggen är minst sagt fria.

Malin Lernfelt skriver i krönikan också att ”Att kunna rabbla fakta är en grundförutsättning för att senare kunna skapa mening, se samband och kritiskt granska.” Lernfelt skulle få svårt att hitta särskilt mycket modern pedagogisk forskning som understödjer det påståendet men hon kommer troligen aldrig bekymra sig om att leta. Fakta tycks helt enkelt inte vara av intresse för Malin Lernfelt (sådant kanske bara är för barn?).

Malin Lernfelts attityd illustrerar mycket väl vad jag anser vara ett stort problem med ledarsidor. Vill man gå i svaromål så hänvisas man vanligtvis till insändarsidan eller webben, som till stor del läses av andra än dem som läser ledarsidan. Det är ett effektivt sätt att dölja kritik och döda debatter och det öppnar för att ge sig själv som skribent friutrymme att påstå lite vad som helst och sedan vägra svara om man blir ifrågasatt. En arrogans som mången ledarskribent hade kunnat skriva indignerade artiklar om – om den återfanns hos någon annan makthavare.

Lernfelts inlägg demonstrerar också väldigt tydligt ett stort problem med skoldebatten. Gång på gång tillskriver ordning och reda-förespråkarna sina meningsmotståndare påhittade åsikter, som de sedan börjar argumentera emot. Att ingen över huvud taget hävdat att ”ämneskunskaper är oviktiga” hindrar inte skrupelfria skribenter från att påstå att – och argumentera som om – sådana åsikter vore allmänt förekommande. För övrigt ett retoriskt grepp som Jan Björklund fulländat.

Samtalet om vad kunskap är och vad skolan ska satsa på att lära ut drunknar i vulgärargument, ojuste debatteknik och lögner (själv skulle jag gärna se en skola som lär dagens barn det olämpliga i att bete sig på det viset). I dagsläget riskerar vi därför att politiska beslut fattas utifrån enskilda och högljudda personers förmenta sunda förnuft, snarare än utifrån verklig kunskap om hur lärande går till.

Det är inte bara jag som stör mig på att borgerliga debattörer hittar på åsikter åt sina meningsmotståndare (därmed inte sagt att vänsterdebattörer aldrig ägnar sig åt sådant – men de får betydligt mindre utrymme för sådan verksamhet och kommer inte undan med det på samma vis). Åsa Linderborg skriver vasst i Aftonbladet om hur många debattörer bemött det faktum att Israel nu erkänt organstölder.

Min krönika om GP:s ledarsidas behandling av skolfrågan och deras påståenden om att det finns en massa människor som tycker att kunskap är oviktigt, kommer i GP i morgon.

I gårdagens GP hade Malin Lernfelt en krönika om skolan där hon citerade mig och snurrade in sig än mer i förvirrade resonemang utan grund i fakta och och tillskrev meningsmotståndare fler påhittade åsikter. Mer utförligt svar kommer jag att ge i en krönika på GP:s kultursida någon av de närmaste dagarna. Jag lägger ut den så fort den varit publicerad.

Dagen före julafton hade GP ännu en ledarartikel om skolan. Artikeln är skriven av Malin Lernfelt och är en hyllning till Jan Björklund och ett angrepp på alla som försöker nyansera debatten om skolan en smula. Tvärsäkert slår Lernfelt fast att skolan är ”på väg åt rätt håll”. Gissningsvis menar hon att vi är på väg mot att eleverna får bättre ämneskunskaper, men någon forskning eller statistik som visar att det är så presenterar hon inte.

Hon skriver också: ”Men man kan fråga sig hur de som tycker att ämneskunskaper är oviktiga har tänkt sig att all den genomtänkta pedagogiken ska användas.” , och påstår att många av dem som gör sådana påståenden är ”kulturskribenter”.

Efter att ha letat runt på nätet för att hitta någon som påstår att ”ämneskunskaper är oviktiga” utan att hitta en enda mejlade jag GP:s ledarredaktion för att be om citat. Jag fick inget svar och ringde då upp Malin Lernfelt. Hon påstod att jag är en av dem som skrivit att ämneskunskaper är oviktiga, ”eller i alla fall att det var så du menat”. Jag svarade att jag aldrig påstått något sådant utan att det var en tolkning hon gjort och bad henne ge mig verkliga citat. Hon svarade att hon skulle mejla mig dagen efter och jag mejlade då till henne för att meddela min adress. Jag bifogade mitt ursprungliga meddelande:

”I ledaren 23 december skriver ni om skolan och i slutet av artikeln skriver ni att fokuseringen på kunskap retar upp många: ”Framför allt kulturskribenter. Men man kan fråga sig hur de som tycker att ämneskunskaper är oviktiga har tänkt sig att all den genomtänkta pedagogiken ska användas.”

… sprids om vad mänskligt beteende är och innebär och ofta hänvisas till ”naturen”, som något slags facit. Problemet är bara att dessa hänvisningar ofta saknar förankring i verklig forskning. Torgny Nordin recenserar biologen Frans de Waals senaste bok, i GP, och visar på att påståenden om människors naturliga egoism och egennyttighet går att ifrågasätta. Han skriver:

”Frans de Waal grundar sin argumentation på forskning, egen och andras, som pekar på att det verkar finnas en djupgående ovilja mot orättvisa bland primater. Det är bokens huvudtema och författaren driver sin tes med hjälp av konkreta exempel på inlevelseförmåga och genuin altruism – samtidigt som han diskuterar hur dessa fenomen kan ha uppkommit.

Slutsatsen är att empati och oegennyttigt handlande förekommer hos många av våra närmaste släktingar och att det följaktligen är något som även ingår i människans biologiska arv – något annat hade varit ytterst osannolikt eftersom vi står varandra så nära. På frågan om hur det är möjligt att det finns goda personer skulle alltså svaret helt enkelt vara att vi är utrustade på det viset.”

Frans de Waal står redan på min att-läsa-lista och jag hoppas att snart få tid att läsa hans böcker.

  Som lärare i historia i en sjundeklass höll jag prov på 1700-talet och på frågan varför det uppstod konflikter mellan adeln och borgarna svarade en flicka: ”Borgarna var sura för att adeln fick dela ut all post.” Jag bläddrade i deras historiebok och kunde konstatera att där stod att ”adeln fick alla höga poster i samhället”.

Då såg jag mest det hela som en lustig historia, medan jag nu ser det som ett typiskt misslyckande för mig som lärare och för den tradition av faktainbankande som rått (och åter är på frammarsch) i skolan. Att det kunde uppstå allvarliga samhällskonflikter för att folk så gärna ville få dela ut posten måste ha framstått som ganska orimligt för denna flicka, ändå kom hon inte på tanken att fråga mig om innebörden utan plitade bara ner det i syfte att få höga poäng. Hon hade inte gjort kunskapen till sin.

 Läs fortsättningen på min artikel, idag i GP, här.

Artikel i Miljöaktuellt. Kan Japan minska sina utsläpp med 25 % till 2020, jämfört med 1990 års nivå så borde Sverige och EU också kunna.

Och så en forskare som vågar ifrågasätta matematikens heliga roll i skolan. Intressant och modigt.