Det utopiska behövs!

Stora delar av staterna längs den amerikanska västkusten har brutit sig loss från USA och bildat en egen nation. New York-journalisten Will Weston skickas ut av sin tidning för att göra en serie undersökande reportage. Diplomatiska förbindelser mellan USA och Ecotopia saknas och relationerna är frostiga. Under sex veckor reser Will runt i landet och lär känna människor, seder och bruk.

Det är scenariot i Ernest Callenbachs bok Ecotopia, som fyller 40 år i år. Skildringen av Wills personliga utveckling från stressad och konkurrensinriktad storstadsbo till känslosam och miljömedveten kollektivist är platt och närmar sig pekoral. Det var knappast därför som boken snabbt blev kultförklarad säljsuccé (otippat för Callenbach, som fått den refuserad av 20 förlag innan hans vänner startade förlag för att trycka den). Det var idéerna om en annan sorts samhälle som lockade.

I Ecotopia är privatbilismen så gott som avskaffad och människor cyklar, åker buss eller spårbundet (det finns snabbtåg som klarar 360 km i timmen). Kollektivtrafiken är gratis och det finns lånecyklar överallt. Sopor sorteras i många fraktioner, icke nedbrytbara material är bannlysta, hälsosam mat är billig och lättillgänglig för alla och det finns fungerande klädåtervinning. Kalhuggning av skog är förbjudet och alla gör en sorts värnplikt i skogsnäringen, då de inte bara får lära sig att fälla träd utan också att visa vördnad för naturen och återskapa skogar där de en gång huggits ned. Men Callenbach stannar inte vid ekologin; han har visioner för hela samhället. Läs mer