Som kultursidesskribent blir man lite trött ibland …

Dilsa Demirbag-Sten är i en krönika på lördags-GP:s ledarsida sur över att skribenterna på kultursidorna är så okunniga, otydliga och infantila. Själv tycker hon inte att hon behöver vara ens så tydlig att hon ger några konkreta exempel eller nämner namn på de där korkade kulturskribenterna som tydligen inte ens vet vad liberalism är. Det blir ju enklast så – då slipper hon mothugg från personer som kanske visar sig ha alldeles utmärkt koll på både det ena och det andra.

Ska man skriva om politik ska man vara ”politiskt skolad” tycker Demirbag-Sten. Vad betyder det – att man måste ha läst statsvetenskap? Att man ska ha varit politiskt aktiv? Att man är liberal? Demirbag-Sten verkar tro att alla som tycker annorlunda än hon, gör det på grund av bristande kunskaper. Att det kanske snarare beror på att man dragit andra slutsatser än hon verkar inte ha slagit henne. Men om man vill racka ner på andras analysförmåga bör man kanske hålla en anständig nivå själv och det gör inte Demirbag-Sten. Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta åt en människa som verkar tro att politik är något från kulturen renodlat och som dessutom tycks vara omedveten om (eller väljer att inte låtsas om) att på landets kultursidor skriver skribenter med universitetspoäng i både statsvetenskap, sociologi, idéhistoria, filosofi, historia och alla möjliga andra ämnen där det ingår sådant som även Demirbag-Sten rimligen måste kunna kalla ”politisk skolning”. Och hur ser Demirbag-Sten på autodidakter – får de tycka och skriva något om politik tro?

Vi gästande krönikörer har det bredaste handlingsutrymmet på ledarplats” konstaterar Dilsa Demirbag-Sten i sin krönika. Jo, så brett tycks det vara att en fast skribent knappast hade fått igenom en så här självgod och analysmässigt havererad drapa över huvud taget.