I gårdagens GP jublar ledarsidan över nya skollagar som ger större möjligheter att straffa dåliga skolor. Det är bra att de ”kläms åt” tycker man. Själv blir jag gråtfärdig.Vad är egentligen målet med den där ”åtklämningen”? Inbillar sig verkligen någon att det gagnar eleverna om deras skola straffas för att den inte klarar det den borde?Vad hände med att hjälpa och stötta de skolor som lyckas mindre bra?

Den nuvarande skolpolitiken blir bara alltmer kortsiktig, reaktionär och rentav korkad. I senaste numret av tidskriften Arena har Olle Holmberg, fd rektor för lärarhögskolan i Malmö, skrivit en mycket bra debattartikel om vad ordet flum egentligen betyder, om man dechiffrerar det. Han kommer fram till att stämpeln ”flum” sätts på allt som innebär eget och självständigt tänkande.

Genom att flumstämpla allt som inte enkelt går att mäta eller som uppmuntrar till annat än omedelbar lydnad håller Jan Björklund på att försöka förvandla skolan till något som, om han lyckas, kommer att likna ett sovjetiskt fångläger (säger nu jag, inte Olle Holmberg).

…

Över till något helt annat: det här med kärnkraft verkar vara något som engagerar, om jag ska döma efter den statistik som mitt bloggverktyg sammanställer åt mig. Den artikel jag skrivit om kärnkraft och miljö (för tidskriften Faktum, länk) är den klart mest lästa av alla de texter jag lagt in i mina arkiv här på hemsidan. De som hittat den har skrivit in sökord som ”Är kärnkraften miljövänlig?” eller ”Kärnkraften bra eller dålig”. Min enkla slutsats är att det borde skrivas många fler ifrågasättande artiklar om kärnkraft eftersom många tycks leta efter alternativ information.