Har just recencerat ett par böcker om lycka, skrivna av två högerdebattörer. Den ena, Status – vägen till lycka, av Marie Söderqvist Tralau, bjöd på många skratt (vilket nog inte riktigt var avsikten). När hon förklarar hur man enkelt kan höja sin status genom att skriva rätt saker i statusraderna på facebook bjuder hon på följande höjdare:
”I en mening formulerar man saker som gör att man kan hämta hem kulturellt, finansiellt eller socialt kapital. (…) Det här är exempel på helt autentiska statusrader. ‘Har diskuterat hela natten om man får halsa ur flaska eller måste dricka ur glas’: meningen visar att detta är en person som har ett intelligent umgänge. Det ger (status)poäng eftersom det signalerar åsikter om vett och etikett, socialt liv och en egen stil.”
Det var alltså det bästa exemplet på ”intelligent umgänge” bland hennes vänners statusuppdateringar som hon kunde hitta …
Förra veckan kom förresten en intressant rapport från Skolverket. Om den skrev jag följande i GP:
I den skola vår utbildningsminister gick var eget sökande efter kunskap, kritiskt tänkande och problemlösande kanske inte riktigt så högprioriterade som de borde ha varit. Resultatet av det kan vi nu se i en skolpolitik som inte bygger på något sökande efter vare sig reella orsaker till tillståndet i skolan eller efter de mest adekvata lösningarna. Nu har Skolverket på eget initiativ gjort det jobb som borde utförts innan de stora omstöpningarna av skolan började: de har ställt frågan ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?” och i en rapport med just det namnet ger de sedan svaren, byggt på tillgänglig forskning och statistik. Man kan lugnt säga att rapportförfattarna ger mycket litet stöd åt den förenklade syn på skolan som utbildningsdepartementet så ivrigt torgför. Det är nästan så man kan höra tänder gnissla där inifrån.
Eva-Lotta Hultén 