Natalia Kazmierska skriver mycket klokt i Aftonbladet om det absurda i att feminismen granskas gång på gång på gång medan den förvirrade mansrörelsen kommer undan:

”Jag är helt uppriktig när jag säger att det är ganska tröttsamt att just feminismen alltid ska nagelfaras på det här viset, likt liken på bårhuset i CSI. Detta petande och skärande och analyserande, som om man tvångsmässigt letar efter orsaker och förklaringar: ”Hm, få se nu, vad är det som är FEL här egentligen? Vem i hela friden kan älska en feminist?”

Vore det inte intressant att titta närmare på någon annan politisk rörelse någon gång? Kanske radioprogrammet ”Vem vill ligga med en liberal”?

Eller en granskning av den växande mansrörelsen?”

Fortfarande ses män som exempelvis Pär Ström bara som lite lustiga och harmlösa och bjuds in till TV-soffor och allehanda debattforum eftersom det ju blir så bra TV (eller radio) när det blir bråk och folk säger tokiga saker som gör andra upprörda. Hur vore det om man i stället tog in någon av alla de seriösa mansforskare som faktiskt finns och diskuterar vad de kommit fram till? Nä, då skulle man ju kunna riskera att fördjupa samtalet eller lära folk något. Så kan vi ju inte ha det. Sånt drar inte publik.

Det har det bara gått ett par timmar sedan jag skrev ovanstående och nu hittade jag just en utmärkt intervju i DN, med mansforskaren Michael Kimmel. Så allt är ju inte mörker i medierna. Bra analys av vad som förenar män med extrema åsikter och tro på olika våldsideologier: en längtan efter att få känna sig som män.