Den tyske socialpsykologen Harald Welzer beskriver i sin bok Gärningsmän hur de tyskar som massavrättade judar och polacker på östfronten kunde distansera sig från dödandet trots att de på alla vis befann sig mitt i det. Själva nackskottet blir bara en del, en detalj i en på förhand uttänkt och automatiserad process som någon annan har ansvaret för att ha tänkt ut. Målet är att utföra ”arbetet” så effektivt som möjligt. Lyckas man skjuta så många att gevärspipan börjar glöda, då har man arbetat bra och då blir det irrelevant att arbetsmaterialet består av levande människor.

Vägen mot att bli en människa som begår onda handlingar är också ett sluttande plan. Som Harald Welzer skriver: ”De flesta av oss behöver bara klara av att ta de första stegen för att också kunna ta de sista.” Som Milgrams berömda lydnadsexperiment visar är det oerhört svårt att bryta ett skeende man redan givit sig in i. Har man väl börjat att på order av andra utdela elektriska stötar för att straffa någon som lär sig för långsamt, och varje steg bara skiljer sig marginellt från det föregående, så är det mycket svårt att avgöra var det är dags att sluta. ”Kan jag ta den så kan jag ta den” som den lilla gumman som plockade vedpinnar sa i den sedelärande anekdoten. Var för sig väger vedpinnarna knappt någonting men vad den lilla gumman inte märker förrän hon försöker lyfta sitt lass är att den sammanlagda tyngden ändå blivit alltför stor för henne att bära.

Samma gäller för den som sönderdelar sitt ansvarstagande i alltför små bitar. Det sammanlagda ansvaret för de egna handlingarna förblir diffust för en. Men varje människa har alltid ett ansvar för hur de val man gör (och det finns inget öde, inga auktoriteter och inget grupptryck att gömma sig bakom) påverkar andra människor (och djur med, för den delen).

Idag skriver Maria Küchen oerhört klokt i Sydsvenskan om faran av att bara se sig som verkställare av andras idéer och beslut i stället för som aktör. Man har alltid ett val att göra och kan aldrig skylla på byråkrati eller att man bara lydde order. Om detta skriver jag just nu mycket i den bok jag arbetar på och som förhoppningsvis blir klar nu under hösten.