När innevarande regering bestämde att skolan skulle stöpas om utan att ta hänsyn till den svenska pedagogiska forskningen så var det med motiveringen att forskningen inte höll måttet. Förslag om att då titta på den omfattande internationella forskningen ignorerades. Skolan ansågs kunna utvecklas genom mer tester och bedömningar i stället. Som ett led i det ersattes för fyra år sedan Myndigheten för skolutveckling av Skolinspektionen – och stöd till utveckling ersattes av kontroll. Skolinspektionen är den sittande regeringens skapelse men kanske kan man börja ana att de söker sig en ny roll?

Tongångarna i skoldebatten har varit liknande på många håll i världen (mer ordning och reda, mer tester och kontroll, mer katederundervisning), vilket lett till en efterfrågan på vetenskapligt grundad rådgivning och forskningsöversikter kring vad som påverkar elevers lärande i positiv riktning. Nu har Skolinspektionen gjort en sammanställning av denna internationella forskning: Framgång i undervisningen.

 Så vad står det då i den? Jo, bland annat att lärare bör ha både goda ämneskunskaper och god förmåga att förmedla dessa. Att man måste balansera höga förväntningar med individuellt anpassat stöd och lagom utmaningar. Att variation och hänsyn till elevers olika lärstilar är viktigt och att man bör uppmuntra till reflektion och ämnesövergripande diskussioner. Att lärare behöver ge utvecklad feedback. Att delaktighet, inflytande och involvering av elevers tidigare erfarenheter är bra och att ge god självkänsla är viktigt. Alltså ungefär vad svensk forskning också visat.

I Skolinspektionens forskningssammanställning är eleverna inte tomma kärl för lärarna att hälla ingredienser i utan individer som är medskapare till sin egen utveckling och sitt lärande. Och det myndigheten skriver handlar inte om att det blir roligare för eleverna om man jobbar så (även om det med stor sannolikhet blir en bi- effekt). De beskriver helt enkelt bara vad som bevisligen förbättrar elevers förmåga att lära:

 ”Forskningen anger att elever lär sig bäst i integrerade och omhändertagande lärandemiljöer, där man inte bara tolererar utan välkomnar misstag. Det handlar om proaktiva och stödjande klassrum där eleverna tillåts ta intellektuella risker och där fokus sätts på lärande och inte bara på att veta eller kunna, eller rätt och fel svar. Klimatet tillåter olika uppfattningar att komma till tals och alternativa förklaringar eller alternativ förståelse utvecklas och undersöks. ”

Det är inte riktigt så tongångarna från utbildningsdepartementet låtit de senaste åren.

Som krönika i GP igår