I en krönika i Affärsvärlden ondgör sig Johan Hakelius över läxmotstånd och når i den djupt ner i dumhetens bottenslam. Nedan några av grodorna, och mina kommentarer:

Han skriver:

”Häromveckan var idén att läxor borde förbjudas. Den omedelbara orsaken bestod i en förälder och lärare i Karlstad som anmält en lokal skola till Skolverket.”

Min kommentar: Jag har läst en hel drös läxkritiska artiklar som inte har ett smack med någon anmälande förälder i Karlstad att göra.

Vidare:

”Den läxkritiska forskning anmälaren själv åberopade är gjord av en docent i pedagogik vid Linköpings universitet. Docenten råkar också vara ordförande i Vänsterpartiet i Finspång, men det har säkert inget med saken att göra.”

Min kommentar: Man kan notera att Hakelius har svårt att föreställa sig att förhållandet med den politiskt aktiva forskaren kan vara det omvända mot vad han utgår från: först kom personens forskningsresultat – sedan det politiska engagemanget. Det är också intressant att detta med att anklaga andra för att vara ideologiskt skygglappade så ofta kommer från personer som så uppenbart själva är det.

Man förstår f ö av Hakelius nedlåtande ortsnamnsdroppande att det är illa att ta sig ton om man kommer från  Karlstad, Linköping eller Finspång.

Vidare, apropå ett tänkt läxförbud:

” Innebär det att det ska vara förbjudet att plugga i hemmet inför ett prov? Det måste det väl rimligen göra.”

Min kommentar: Eh, nä. Att stoppa läxor är knappast samma sak som att förbjuda folk att lära sig saker på egen hand för att de väljer det. Det borde väl vara ganska uppenbart för alla som kan tänka logiskt?

Vidare:

”Men det som verkligen gör att idiotidéer får fäste i Sverige är om de kan förgyllas med vetenskap. För inget gör en svensk underdånig över gränsen till det imbecilla, som ett vetenskapligt forskningsresultat. Visar vetenskapen att läxor är ineffektiva, måste en sann svensk överge vett och omdöme. ”

Min kommentar: Vi ska alltså inte utgå från forskning utan ”vett och omdöme”. Frågan är då: vems vett och omdöme? Hakelius? Björklunds? Mitt? Är kanske olika personers vett och omdöme olika mycket värda? Vem ska avgöra det? Hakelius, kanske?

Det luriga, Johan Hakelius, är att alla inte kommer fram till samma sak när de utgår från ”vett och omdöme.”  Historien har också visat det djupt olämpliga i att hemfalla åt den typen av liknöjdhet inför forskning. Det tror jag att Hakelius skulle instämma i, om det handlade om exempelvis läkarvetenskap. Eller tycker han att det hade varit bra om vi hållit fast vid åderlåtning och koppning, för att man redan hållit på med det så länge? Lite kvicksilverintag, kanske?

JH: ”Välfungerande samhällsinstitutioner är nämligen sällan eller aldrig resultatet av vetenskap och forskning. De är följden av århundraden eller, vad gäller överföring av kunskap, årtusenden av erfarenhet.”

Min kommentar: Frågan är: om man uttrycker ett sådan kunskapsförakt som Hakelius gör i sin krönika, varför vill man då att barn ska göra läxor? Kan vi inte lika gärna berätta lite sagor för dem (utarbetade under århundraden)?

Nu råkar det vara så att en hel del av forskningen ägnar sig just åt att sammanställa kunskaper om vad man gjort genom årtusendena och fastställa vad av det som faktiskt fungerar och vad som är barlast att göra sig av med. Jag vet inte om Hakelius är bekant med begreppet ”vidskepelse”? Men Hakelius kanske tycker att vi ska fortsätta göra läxor för att vi alltid har gjort läxor. Av tradition. De är värda att bevara för att vi ”alltid” haft dem, typ. Då är det så klart strunt samma om de har några effekter eller ej. Kanske t o m om de har negativa effekter för vissa grupper. Som de ju råkar ha.

Läxor är en bra träning i att lyda andra. Det kanske är det Hakelius vill åt?

Slutligen: jag vet inte om Hakelius är medveten om att det inte bara är ”en docent i Linköping” som kommit fram till att läxor inte är bra. John Hatties stora metastudie Visible learning visar att läxor har mycket små, inga, eller rentav negativa effekter för yngre elever. Den innefattar över 800 studier och flera miljoner studenter (men det kanske bara göra den mindre trovärdig i Hakelius’ forskningsfientliga ögon?). Om Hakelius inte känner till den så tyder det på inkompetens, vill jag hävda. Det hade varit oerhört lätt att skaffa sig de kunskaperna, om han hade velat. Men vad ska man med kunskapsinhämtning när man har sitt ”vett och omdöme”?