För ett antal år sedan (kanske tio – jag kan tyvärr inte hitta artikeln nu) skrev jag en artikel om historieböckerna som användes i skolan. Jag kunde bland annat konstatera att kvinnor och skeenden som hade med kvinnors historia att göra var nästan osynliggjorda. Några av böckerna, som jag minns det, nämnde inte ens kampen för kvinnlig rösträtt. Det är lite sorgligt att läsa att inte mycket tycks ha hänt. DN rapporterade igår att bara 13 procent av alla namngivna personer i fyra undersökta historieböcker för skolan är kvinnor. I en av böckerna finns fler namngivna nazister än namngivna kvinnor. I två av böckerna sjunker antalen namngivna kvinnor ju närmare nutid man kommer.

Den här diskussionen är inte ny. Sedan jag skrev min artikel har flera andra skrivit om det också (och säkert hade andra skrivit före mig), och det har t o m gjorts en statlig utredning, som kom 2010. Det är deprimerande att det tycks vara så oerhört svårt att ändra bilden av vad som är ”viktig” historia. Därför blir jag glad över att det finns människor som tar sig an problemet på ett konstruktiv sätt. Här får man förslag på 31 kvinnor som borde vara med i historieböckerna (flera nya namn för mig!). Och senare i år kommer en ny historietidskrift, helt inriktad på kvinnors historia! Kanske vågar man föreslå att alla Sveriges läromedelsförfattare i historia skaffar sig en prenumeration?

Till sist vill jag tipsa om detta geniala framträdande: tre unga tjejer som synliggör skolans dolda läroplan (i amerikansk kontext) med hjälp av spoken word/ poesi – underbart!