Alltså, reaktionerna på den senaste OECD-rapporten om svenska skolan. Det är som om den store skolguden himself kommit ner från sin himmel med de tio budorden. Det är ingen rim och reson på reaktionerna. OECD är inget facit för hur skolan bör se ut eller arbeta. OECD är en organisation för ekonomisk utveckling. Ekonomi är viktigt men skolan har fler uppgifter än att främja ekonomin. Det kan alltså finnas skäl att tänka kritiskt kring vad OECD-rapporten har att säga om svenska skolan.

Men det hinns väl inte med när alla vill slita i dess förslag och göra dem till sina för att vinna snabba egna poänger. Har vi inte lärt oss något alls av de senaste tio årens skolpolitik? Typ att det inte finns några enkla svar och lösningar? Att vad som är ett gott resultat beror på vilka mål man har? Att det kan vara bra att fundera över målen innan man börjar peka ut vilka metoder som är de rätta?

Jag väntar fortfarande på det det grundläggande samtalet om vad vi vill med den svenska skolan. Varför behöver samhället skolan? Kunde vi inte börja där?