På gårdagens ledarsida i GP fanns en stor rättelse. Det hör inte till vanligheterna men det var glädjande, och det hedrar skribenten Adam Cwejman att han så förbehållslöst tog tillbaka vad han beskyllt Katrine Marçal för (möjligen kan förbehållslösheten ha att göra med att Marçal själv har rejält medieutrymme att kalla Cwejman för lögnare, men jag uppfattar faktiskt rättelsen som ärligt ångerfull).

Vad handlade då rättelsen om? Jo, Cwejman hade påstått att Marçal skrivit att kulturella skillnader inte spelar någon roll för att förklara sexuella trakasserier och övergrepp. Det hade hon nu inte alls gjort, utan tvärtom varit mycket tydlig med kultur har betydelse. Så det var ju bra att Cwejman rättade sig.

Men det finns någon mycket symtomatiskt över Cwejmans ursprungliga anklagelser. Hävdar verkligen en massa debattörer att kultur inte spelar någon roll? Jag har inte läst någon hittills (men visst kan det finnas en och annan som jag missat). Däremot har en massa människor påpekat att problemet inte är nytt, att förövarna finns också bland etniskt svenska män, och att uppmärksamheten plötsligt blivit förunderligt stor, med tanke på hur tyst det talats om sexuella trakasserier tidigare. Många har ansett att problemet snarare är ett mansproblem än ett kulturellt problem, men det betyder inte att de därmed förnekar att kultur också spelar roll.

Vi måste få plats med nyanserna och tillåtas problematisera en fråga utifrån fler parametrar än en. Kultur spelar roll, kön spelar roll, social status och utbildning spelar troligen också roll. Inget blir bättre av att vi målar in människor i hörn och hittar på extrema åsikter åt varandra.

Bra, klargörande och nyanserad artikel av Dick Sundevall: https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/kronikor/46921-rasisterna-krop-fram-ur-sina-halor/