Fram till ganska nyligen brukade jag prata om vikten av att få ha roligt i skolan. Jag har nu så gott som slutat med det. Inte för att jag inte tycker att man ska ha roligt i skolan utan för att jag insett att risken för att bli missförstådd är mycket stor.

För mig rymmer ordet ”roligt” betydelser som utmanande, stimulerande, lustfyllt och utvecklande – sådant som ger en energi och vilja att anstränga sig och kämpa. Andra tycks anse att roligt är sådant som får en att skratta. Och om man tror att roligt i skolan bara är sådant som får eleverna att skratta – ja då leder ordet ”roligt” så klart fel, även om jag hoppas att de flesta tycker att det självklart ska vara OK att få skratta en hel del i skolan också.

Något av det roligaste jag själv vet är att bearbeta text. Jag kan bli helt uppslukad och förlorad i tid och rum. Det kräver all min koncentration – jag hamnar i det tillstånd som kallas ”flow” (ett ord myntat av forskaren Mihaly Czikszentmihalyi). Det är en härlig känsla – och ett väldigt utvecklande tillstånd. Ofta upplever vi flow när vi ges utmaningar som ligger precis på rätt sida gränsen för vad vi klarar av. Den sortens ”roligt” vill jag att elever ska få uppleva ofta i skolan. Men jag kommer alltså sluta använda ordet roligt för att beskriva det. ”Stimulerande och utvecklande” är antagligen mer lämpade om man vill undvika missförstånd.

I SvD igår fanns ett jättefint reportage om hur fem skickliga lärare arbetar för att stimulera och motivera sina elever. Jag önskar att man kunde få se och läsa mycket mer sådant i våra nyhetsmedier.