Det senaste året har alltfler, för klimatets skull, börjat ta tåget istället för flyget. Många minskar också på köttintaget, kör mindre bil, konsumerar färre prylar. Det väcker inte sällan hån och löje: ”Det är ingen idé som enskild individ att göra något: klimathotet måste hanteras med politik.” Och jo, klimathotet måste hanteras politiskt. Men det privata är politiskt. Det vill säga: vad vi gör privat påverkas av politiken men påverkar också politiken .

Att ta tåget istället för flyget ÄR en politisk handling. Det är att säga till politiker ”Jag har förstått allvaret och jag är beredd att göra vad jag kan för att hantera det. Varsågoda att lagstifta så att det blir svårare att flyga, jag är med på tåget.”

Politiker kan inte åstadkomma mer förändring än vad väljarna vill ha. Då blir de bortröstade i nästa val. Det går alltså inte att tycka att politikerna ska göra något åt klimathotet om man själv varit med och röstat fram fel politiker, eller byter parti i nästa val om ens överkonsumtion hotas. Det är vi medborgare som skapar politiken.

Att håna människor som väljer bort flyg och onödig konsumtion och själv fortsätta okynnesflyga hit och dit, beställa postorderskit från Kina, byta kök i onödan, köpa jättebilar och -båtar, lassa över allt ansvar för klimat- och miljöfrågor på politiker och samtidigt rösta på partier som inte ger klimatfrågan den tyngd den kräver, det flyger helt enkelt inte. För att tro att en sådan ekvation går ihop är man antingen okunnig, egoistisk eller dålig på att tänka (eller flera av dessa saker samtidigt).

När jag tar tåget är det inte för att jag tror att jag ensam kan göra någon större skillnad. Jag vill att fler ska göra som jag. Helst vill jag inspirera på ett positivt sätt men om mina val ger andra dåligt samvete så skäms jag inte längre över det. Läget är akut. Klimatförändringarna går snabbare än man tidigare trott och vi har bara några få år på oss att dra ner på utsläppen till en nivå där de inte leder blir total katastrof. Dåligt samvete är ofta en motor för förändring. Vill vi slippa skämmas så måste vi ju ändra vårt beteende.

Nu ger jag mig ut i Europa igen. Jag ska besöka tre skolor, två i Spanien och en i Tyskland, för att få nya tankar kring hur framtidens skola kan se ut. Och jag reser med tåg. Inte för att jag älskar att resa långt med tåg (jag gillar visserligen att åka tåg men får också ont i ryggen av allt sittande), eller för att jag vill verka god eller för att jag tror att min egen lilla utsläppsminskning har någon större betydelse i det stora hela utan för att jag tror att politik har betydelse. Och människors manifesterade vilja och val utgör grunden för vilken politik vi får.