Eva-Lotta Hultén

Ännu ett riktigt vettigt inlägg på ledarsidan om skolan idag, denna gång om att lärande måste få ske på barnens villkor. Håller debattvindarna på allvar äntligen på att vända? Jag håller alla mina tummar för det.

Det ser ut att bli en hyfsat bred uppgörelse om att förbjuda vinster för friskolor med uppenbara brister. Det är en bra början men jag undrar fortfarande: vad är egentligen tanken med att överhuvudtaget tillåta vinstutdelning? Jag ser inte hur det skulle kunna leda till något positivt över huvud taget med vinstutdelning för skolverksamhet och det borde självklart förbjudas. Det är en cynism och ett resursslöseri utan like att något så grundläggande och samhällsviktigt som utbildning ska generera vinster åt riskkapitalister som placerar i skatteparadis.

Skrev en krönika om detta i våras, den hittas här.

Sverige är för övrig ganska ensamma om att tillåta vinstutdelning på skattefinansierade skolor. Är vi dummare än andra? Mer naiva?

Vill man starta skola bör det vara för att man brinner för att ge barn en god utbildning, inte för att man drivs att berika sig själv på skattepengar.

…skriver jag i senaste numret av SkogsEko. Kommer vi att ha några kalfjäll kvar om 50 år?

skriver jag idag i krönika på GP:s kultursida.

En reflektion som inte rymdes i krönikan: Den rådande läroplanen togs faktiskt fram och röstades igenom under en borgerlig regering med Beatrice Ask som skolminister. Så lite underligt är det att Björklund så hårt attackerat den, skyllt flummet på vänstern och fått komma undan med det i medierna.

Man kan ö h t fråga sig hur mediernas enorma ointresset för en djupare granskning av skolpolitiken och Jan Björklund kan komma sig? Hur kan en totalt okritisk inställning till en dokumenterat lögnaktig skolminister fortsätta vara legio i medierna? Finns det verkligen inte fler journalister som tycker att det är värt att granska skolan och skolpolitiken på allvar????

I går var min recension om tre barnböcker om döden inne i GP. Och nu i veckan har också senaste Chef & ledarskap kommit, där jag intervjuat forskaren Thomas Jordan om hur man som rektor bör hantera att någon lärare utpekats som olämplig.

På Nossebro skola har man beslutat att basera sina undervisningsmetoder på forskning, med lysande resultat. Egentligen är det ju helgalet att inte alla skolor gör samma sak men med rådande skolvindar kanske inget att förvånas över. Den pedagogiska forskningen är enligt Jan Björklund politiserad, och därför behöver han inte bry sig om den när han utformar skolpolitiken.

I Lärarnas tidning finns ett långt reportage om uttag av vinst i friskolor. Sverige tycks rätt ensamt om att tillåta det. En liten början är den diskussion som nu pågår om att fröbjuda utdelning i skolor som inte lever upp till ett antal krav men varför vinstutdelning ska vara tillåtet övergår mitt förstånd. Vad är avsikten?

Håller f ö nu på att formulera en krönika om den nyligen presenterade nya läroplanen. Återkommer i ärendet.

Apropå att kristendomen enligt direktiv från utbildningsdepartementet ska ha en särställning i religionsundervisningen, för att den haft så stark inverkan på det västerländska samhället, skriver Dagens Arena ironiskt:

”Och i samhällskunskap borde lektionerna domineras av undervisningen om den svenska socialdemokratin – inget annat parti har ju som SAP haft så stort inflytande på hur samhället organiseras!”

Mitt i prick.

Hur bakåtsträvande den nu förda skolpolitiken är blir bara allt tydligare. Minns även reaktionerna när Skolverket föreslog reformer av historieämnet som bland annat skulle lämna mer utrymme åt undervisning om källkritik; det gick inte alls för sig – allt skulle förbli vid det gamla. Att samhället förändrats och att skolan därför också behöver göra det verkar inte ens ha föresvävat Björklund et al. De lever fast förankrade i tron att skolan är en egen liten värld som saknar kopling till världen utanför och inte behöver bry sig om sådant som nya behov hos individen, nya behov hos arbetsmarknaden och nya behov inom de demokratiska institutionerna.

Visst bör eleverna informeras om den betydelse kristendomen haft för västerlandet men vad jag kan se bör det i första hand vara något som hanteras inom historieämnet.

Maria Schottenius skriver också klokt om detta utspel från Björklund och menar att han gör en höna av en fjäder. Och jo, nog är han skicklig på att skaffa sig uppmärksamhet i medierna. Jag tror dock att han i längden gör sig själv en björntjänst genom att gång på gång idiotförklara Skolverkets tjänstemän.

DN:s ledare är idag kritisk till Jan Björklund. Har det slunkit in någon upprorisk vikarie eller har de drabbats av tillfällig klarsyn?

Artikeln handlar mest om att han är olämplig som ansvarig för högskolor och forskning men andas också ett litet uns av kritik mot hur han har skött skolorna. Jag håller tummarna för att detta är början på en vändning i inställningen till Jan Björklunds ovederhäftiga skolpolitik.

… har Kristina Mattsson skrivit en mycket bra reportagebok, som jag recenserat för LO-tidningen.

… kan man läsa i senaste Skolvärlden. Tänk vad annorlunda skolan skulle se ut om man på alla nivåer förstod hur viktigt det är att göra lärandet lustfyllt och meningsfullt.