På SVT opinion skriver en rektor klokt om att hennes uppgifter faktiskt inte bara är att undervisa och bedöma. Bra! Jag är så vansinnigt trött på alla beskäftiga krönikor om att föräldrar och elever är bortskämda, borde hålla käften och lära sig lyda och anstränga sig. Vissa anstränger sig så de blir blå och gröna men klarar sig inte ändå! Vissa får faktiskt inte det stöd de behöver! Vissa elever mår psykiskt dåligt och kan inte bli behandlade enbart som små lärmaskiner av de vuxna de möter (oavsett om personen råkar vara lärare eller ej)!
Lärarjobbet är ett relationsyrke. Den som inte kan acceptera det bör inte bli lärare. Goda relationer är dessutom en väldokumenterat viktig faktor för effektiv undervisning.
Visst finns det jobbiga föräldrar som tjafsar i onödan men det finns också föräldrar som med all rätt lägger sig i vad som händer deras barn på skoltid. Världen är för sjutton inte svartvit.
Så här formulerar rektorn Annika Hedås Falk sig:
”Men vi får nog sluta låtsas som att läraryrket bara handlar om att planera fantastiska lektioner, genomföra dem inför en tacksam publik för att sedan i lugn och ro bedöma elevernas arbete.
Läraryrket innebär också att motivera de omotiverade, att lösa konflikter, trösta, tjata och skälla – ja, både uppfostra och lära ut. Men allt det vägs upp av den enorma tillfredställelse det är att känna att man är en del i att forma framtiden.”
Eva-Lotta Hultén 