Många tycks älska att få vara arga och leta efter personer och institutioner de kan få vräka sin ilska över. Ibland är ilskan rättmätig, ibland inte men det känns ju så mycket  bättre att bara peka ut en syndabock och sedan är allt klart.

Det är talande att det gapas  mycket mer om bränderna än om att torkan förstör skördarna. I det första fallet går det ju faktiskt att skylla på dålig krishantering. I det andra fallet krävs mer samhällsinverkande åtgärder som berör alla. Läskigt sånt.

Vad har vår livsstil haft för inverkan på klimatet, som nu blivit allt varmare och torrare och gör bränder vanligare och värre? Hur har vilka frågor vi bidrar till att uppmärksamma bidragit till vilka frågor som lyfts (eller inte lyfts) politiskt? Vad har dagens skogsbruk med bränderna att göra? Hur kan vi lära oss mer, och påverka preventivt, i stället för att gapa i kör på FB när katastrofen redan är här (och börja prata om annat när bränderna är släckta).

Visst vore det bra med större krisberedskap i vårt land men det vore kanske också bra med en bättre klimat- och miljöpolitik. Annars kommer vi snart inte få göra annat än släcka bränder – av olika slag.

Samtidigt: fint att se hur många som faktiskt inte bara gnäller utan på olika sätt gör insatser:  fixar fram foder och vatten till behövande djur, släcker bränder, hjälper till att evakuera och fixa mat. Vi människor är så mycket bättre än vad många vill ha det till! När det verkligen gäller ställer de allra flesta upp för andra. Det är det hoppfulla denna krissommar!