Anders Johansson skriver om SD:s intåg i riksdagen i AB idag. Jag håller med. Återigen: man kommer inte att kunna lösa problemet så länge man inte ser det som ett samhällsproblem utan som ett renhållningsproblem, typ ”om vi bara städar bort sd så blir allt bra igen”. Politikens förytligande vinner ingen demokratiskt sinnad person på.

Jag väntar med spänning på vad som blir de olika demokratiska partiernas recept för att vinna sd-röstarna till sig. Och då bör det handla om att skapa förtroende för samhället och bygga in jämlikhet, rättvisa och solidaritet.  Inte om att stöta ut med hot och aggression.

Det kändes inte bra att följa valvakan igår. 5,9 % som röstade på Sverigedemokraterna. Detta rädda, förvirrade, hatiska, egoistiska parti. Idag svämmar facebook över av upprördhet och upprop att skriva under poppar upp hela tiden. Det lär inte förslå särskilt långt. Gärna tusen upprop mot Sverigedemokraterna men också ett mer jämlikt och mindre segregerat samhälle där skolor arbetar mycket mycket mer med demokrati-, rättvise- och solidaritetsfrågor. Hur gör vi då?

Både Kalle Larsson (v) och Frederik Federley (C) sa något klokt under valvakebevakningen igår. Nämligen att det nu är oerhört viktigt att se till att de etablerade partierna inte tar över sd:s politik, så som skett i Danmark. Där är nu så gott som alla partierna mer eller mindre främlingsfientliga. Det känns bra att det finns folk i riksdagen som är beredda att kämpa för att sd:s människosyn inte blir norm i svensk politik.

Det behövs många människor som är beredda att föra den kampen också utanför riksdagen. Jag har ännu inte riktigt kommit på hur jag ska kunna bidra men något måste jag göra för jag står inte ut med tanken på att Sverige ska tillåtas bli ännu mer segregerat och osolidariskt.

Naturligtvis kunde inte GP:s ledarsida avhålla sig från att (indirekt) kommentera min krönika från igår. Som vanligt en massa babbel om att man sviker de svagpresterande barnen genom att inte ge ”tidiga omdömen”. Det är ju bara det att sådana redan ges. Alla barn har redan idag en individuell utevecklingsplan.

IUP:erna ska innehålla just den typ av information som forskning visat bäst gynnar elevers lärande och utveckling, bland annat utvecklade omdömen om hur de utvecklats och hur väl de når målen, men också information om hur skolan ska hjälpa dem framåt och vad de själva behöver göra för att komma vidare. Så vad är det då de på GP:s ledarsida menar med ”tidiga omdömen”? Kan det möjligen vara så att den enda typ av omdömen de begriper sig på är betyg? Eller är det så illa att de inte känner till IUP:erna?

Säkert kan många skolor och lärare behöva utveckla sitt arbete med IUP:erna men jag har svårt att se att de borde ge upp dem för att i stället sammanfatta barns utveckling och väg framåt med enstaka bokstäver.

Idag är min krönika om betygens skadliga verkningar inne på GP:s kultursida.

Eftersom kommentarfunktionen där just nu inte verkar fungera så meddelar jag mina källor här, eftersom det efterfrågats:

Tänkvärt om hur medierna rapporterar om respektive politiskt läger, i Aftonbladet idag.

Har varit borta en dryg vecka och därav att jag länkar lite sent men tyckte denna artikel i GP var värd lite uppmärksamhet – om hur regeringens jobblinje medför sänkta löner. Ingen nyhet egentligen kanske, men väl uttryckt. Gillar särskilt uppmaningen till Sveriges journalistkår, på slutet.

I veckan som gick var också min recension avSara Kadefors nya ungdomsbok inne i GP.

Nu finns min artikel om rektorer och deras möjligheter att delta i samhällsdebatten om skolan att läsa på nätet. Ett utdrag:

”Båda kommer också gång på gång in på elevperspektivet och att de ser eleverna och samhället – och inte i första hand politiker eller chefer – som sina uppdragsgivare. Om man ser sitt uppdrag på det viset är man kanske mer benägen att gå ut och debattera exempelvis neddragningar och försämringar. Det kan ju även handla om en vilja att ta ställning för de mest utsatta och maktlösa i skolsystemet: eleverna.

 Flertalet av dem jag pratar med återkommer till det problematiska med att ha två uppdragsgivare: staten, som styr över skolans innehåll och form, och kommunen, som sitter på pengarna. De kommunala beslutsfattarna är de som finns nära rektorerna och kraven på vad en rektor och en skola ska leva upp till från statligt håll riskerar att komma i skymundan. Den statliga uppföljningen och kontrollen är så mycket mindre närvarande än den kommunala, med sina krav på att hålla budget. Johan Melin berättar att i Karlskrona har kommunen lämnat beskedet att om mål och medel står i konflikt med varandra så är det medlen som gäller. Med andra ord: det är viktigare att hålla budget än att leva upp till krav i skollag och läroplan.

Björn Hareland är ombudsman på Lärarförbundet och han menar att det är få som känner till att skollagen faktiskt går före kommunallagen. Han beskriver det som att många rektorer i dag helt fastnat i att prioritera det kommunala budgetuppdraget framför det statligt reglerade pedagogiska ledarskapet. ”

– Rektorer måste vara väl förtrogna med vad som styr deras uppdrag men det krävs också pondus och mod att våga spräcka budgeten om man inte kan leva upp till skollag och förordningar, säger Björn Hareland.

Regeringens miljöpolitik är usel, enligt Naturskyddsföreningen. Det var kanske inte så mycket annat att vänta men sorgligt är det likafullt. Det vansinniga jakten på kortsiktig tillväxt prioriteras alltjämt framför en långsiktigt hållbar utveckling.

Mikael Nyberg skriver bra i Aftonbladet idag, om vad som händer när stater satsar medborgarnas pengar på att stötta privata banker.

Och så ett par, för ovanlighetens skull, kloka förslag från Jan Björklund. Om reglering av friskolornas aktieutdelningar och om stärkt meddelarskydd för anställda även inom friskolor och inom andra privata verksamheter. Om det sistnämnda har jag skrivit i ett långt reportage för tidningen Chef och ledarskap (som vänder sig till rektorer och skolledare). Lägger länk när de fått ut den på nätet.

så har Aftonbladet frågat folket vad det vill ha medan Lärarnas tidning har frågat en forskare vad som fungerar. Det blev inte samma. Folks föreställningar om hur lärande fungerar stämmer väldigt dåligt överens med vad som faktiskt gör det.