I en debattartikel i DN idag skriver Sten Widmalm och Sverker Gustafsson, professorer i statsvetenskap vid Uppsala universitet, om vad fixeringen vid PISA-proven och vid matematik riskerar att leda till:

” Från våra västliga demokratier vet vi att skolan och utbildningen spelar central roll för graden av politisk tolerans. Men i länder där resursbristen är stor eller där regimen drar åt det auktoritära hållet, finns det inget samband mellan graden av utbildning och politisk tolerans. Förklaringen är att dessa länder kraftigt nedvärderar samhällskunskap och humaniora vilket Pisa inte mäter alls. I stater som är diktaturer eller halvauktoritärt styrda vill regimen få bort sådana ämnen från skolor och universitet.

Den officiella förklaringen är att de måste prioritera utbildningar som bidrar ekonomisk tillväxt. En troligare förklaring till frånvaron av humaniora och samhällskunskap är att dessa ämnen uppmuntrar självständigt tänkande, ifrågasättande, kreativitet och liberala värderingar generellt, vilka i sin tur undergräver auktoritära krafter. Kina toppar alltid Pisa-mätningarna, men dess medborgare ligger i botten vad gäller tolerans enligt internationella mätningar.

…

Vi ser därför med oro på en svensk New public management-driven utbildningspolitik som stirrar sig blind på några grovt förenklade och reducerande mätpunkter som används i Pisa-mätningarna. För att låna logiken i Diane Ravitchs argumentation kan man fråga sig hur det kommer sig att Sverige som presterar dåligt enligt Pisa är ett av de länder som klarat sig bäst genom de senaste tjugofem årens ekonomiska kriser. Kan det bero på att frånvaron av blind tilltro till auktoriteter ger förutsättningar för ett effektivt arbetsliv utan onödig byråkrati?”

Väl skrivet. PISA, och andra internationella tester, bidrar till den fanatiska tron på matematik som alltings mått och motor. Det i sin tur bidrar till en alltför snäv syn på utbildning, och vad den ska vara bra för.

Matematiken bör ses som ett ämne bland många andra som bidrar till att skapa ett fungerande och bra samhälle, men bör tas ner från den piedestal där den placerats. Och ekonomisk tillväxt är inte ett mått på hur bra människor mår eller ett samhälle fungerar.