Bildning är både vägen och målet

Återkommande hörs röster om att vi måste ställa mer krav i skolan, vi måste sluta dalta med eleverna, eleverna måste förstå att det krävs ansträngning. Det spelar ingen roll om man vill plugga eller inte, man måste. Ja, ni har hört hur det låter ganska många gånger vid det här laget. Mer sällan har ni hört förklaras hur det ska gå till. Hur ska vi få eleverna att skärpa sig och plugga? Vad ska vi använda för tvångsmedel (för ja, ett krav innebär någon form av ultimatum; om du inte gör detta så får du inte detta/utsätter vi dig för detta)? Vi har redan kvarsittning, hot om att skickas till rektorn, betygen. Men när betygen redan sänkts, kvarsittning givits regelbundet, rektorn skällt, vad ska vi göra då? Vad är det vi ska hota med? Ett liv i arbetslöshet? Det är redan ett reellt hot för väldigt många, men det hjälper uppenbarligen inte. Så vad återstår – ta bort möjligheterna till socialbidrag? Fortsätt läsa

Om näthat, arbetarklass och ett väldigt bra svar till Thente.

Tidigare i veckan skrev DN:s Jonas Thente en text där han förklarade näthatet med att manliga arbetare inte är tillräckligt lyssnade till. Jag tänker inte länka eftersom jag tycker den blivit tillräckligt delad som det är.

Jag såg många problem med hans text. Bland annat störde jag mig på att han ogenerat jämställer ”arbetare” med ”man” och ”fördomsfull och hotfull” med ”arbetarman”.

Thente har fått en hel del mothugg redan men det jag tycker varit vassast och klokast hittills är Marie Demkers, i gårdagens GP. Hon skriver  bland annat:

”Gruppen näthatare vill göra sin röst hörd, de vill bli lyssnade på och det har de alltid velat – samma personer skrev antagligen förr arga insändare och förde långa monologer på föreningsmöten. Och de blir lyssnade på. Men det räcker inte. De säger att ”vi” inte lyssnar – men de menar att ”vi” inte gör som de vill.

Och a propos bortsorterade ur debatten – när talade vi om kvinnliga pensionärer över 80 år? När talade vi om småbönder? När talade vi om unga mammor? En del grupper är så bortsorterade att de inte ens tycks existera, vare sig för Thente eller någon annan. Vår demokratis problem är att extrema röster – drivna av misogyni, homofobi, islamofobi, antisemitism och auktoritära värderingar – får oproportionellt stort utrymme i debatten.”

Läs den!

Generellt behöver vi i medierna och i politiken bli bättre på att lyssna på alla i vårt samhälle, men om folk inte kan framföra sina åsikter på ett anständigt vis så får de öva hemma på sin kammare tills de kan det. Det är ingen rättighet att bli lyssnad till om man ljuger, förvränger, kränker och hotar. Som jag ser det så är åtminstone en del av problematiken att alldeles för många män tycks tro det. Det får inte bli så att vi låter de som gapar högst och är mest skrämmande sätta agendan, och tycker synd om dem när de sedan också gapar om att de inte hörs tillräckligt.