Jan Björklund – bärare av en världsvid infektion

I dagens GP finns en debattartikel med rubriken ”Skolans djupa kris stavas Jan Björklund”. Debattörerna skriver:

”Jan Björklund inledde sin karriär som skolpolitiker under 1990-talet genom att bedriva en mycket hätsk och osaklig svartmålningskampanj mot den svenska skolan och mot lärarna. Enligt Björklund var det total kris i skolan. Det var stora brister i elevernas kunskaper, det var kravlöst, slappt och flummigt och det var ingen ordning och reda.

Björklund hade inga som helst underlag eller någon forskning som stödde hans påståenden. Att Björklund inte hänvisade till några underlag eller forskning berodde på att alla fakta visade på en motsatt bild. Det svenska skolsystemet, med alla dess brister, var ett av de bästa i världen, vid denna tid.”

De fortsätter med en lång uppräkning av en del av alla vansinnigheter han påstått och genomdrivit under sina år som skolminister och jag håller med dem i allt, Jan Björklund har en oerhört stor skuld i den svenska skolans problem.

Men ingen kan ensam lastas för problem av den här arten och omfattningen. Björklund har omgivits av människor som borde vetat bättre och försökt tala förstånd med honom. En forskare jag intervjuade berättade om ett märkligt möte med Björklund. Hen var uppkallad till departementet i egenskap av expert på sitt område och skulle ge råd inför en av alla tänkta reformer. Björklund lyssnade inte, verkade sakna grundläggande kunskaper om hur skolan fungerar och kläckte den ena grodan efter den andra. Inget förvånande så långt. Men forskaren i fråga berättade också hur hen upplevde att de andra närvarande på mötet, Björklunds stab, verkade förstå att det han sa var galet men istället för att ifrågasätta eller korrigera honom tycktes försöka släta över dumheterna och få det han sa att framstå som smartare än det var. Själv har jag pratat med folkpartister som skämts över alla dumheter från det egna partiets företrädare, men jag kan inte minnas att jag sett något öppet ifrågasättande. Det hade varit nyttigt.

Många inom media har också bidragit till att ge Björklund den enorma makt han haft att förändra skolan. De har okritiskt svalt hans utspel och beten, släppt fram okunniga personer och hållit tillbaka kunniga.

Sedan får man heller inte glömma att Björklunds idéer är del av en världsvid skolinfektion, som den finländske skolexperten Pasi Sahlberg kallat GERM.

Det är en knippe föreställningar, en slags inofficiell agenda om utbildning, som har erövrat världen sedan 1980-talet. Förkortningen står för Global Education Reform Movement och Sahlberg och har spridits via politiker och media. Konsekvenserna blir sjuka skolor, lärare som mår dåligt och elever som lär sig sämre. De senaste decennierna har GERM:s idéer fått mycket stort inflytande i bland andra USA, Australien, Kanada, Storbritannien och några av de skandinaviska länderna. Läran innefattar att standardisera undervisning och lärande, fokusera på färdigheter, läsning och matematik, skapa centralt fastställda läroplaner, införliva reformidéer från näringslivet samt arbeta med provbaserat resultatansvar och kontroll. Det handlar om renodlat marknadstänkande. Lärare och skolor tvingas att konkurrera med varandra om elever och resurser genom jämförelseindex, enhetliga bedömningar och prov och utbildningsstandarder. Och i spåren har sanktioner och belöningar följt. Resultatansvar ställs mot professionalism, individuell lärarskicklighet mot kollegialt samarbete, teknik mot pedagogik, lösryckta strategier mot systemtänkande.

 

I boken The death and life of the great american school system beskriver pedagogikprofessorn Diane Ravitch hur GERM:s idéer tog sitt grepp om USA. Där manifesterades marknadstänket bland annat i två program för att förbättra skolorna, initierade under en demokratisk respektive en republikansk president. No child left behind och Race to the top handlade båda om att skapa valfrihet, mäta allt och belöna eller bestraffa för att styra elever, lärare och skolor åt rätt håll. När man såg vad som gav dåliga resultat antogs man välja bort det till förmån för något bättre. Det vill säga: dåliga skolor skulle välja att bli bättre, alternativt konkurreras ut. Belöningar och bestraffningar skulle skynda på processen: dåliga skolor skulle straffas genom att få mindre resurser, bra skulle belönas genom möjligheten att vinna till sig mer.

Diane Ravitch var en av dem som skapade programmet No child left behind. Men hon tillhör de människor som kan omvärdera sina ståndpunkter och se kritiskt på egna insatser. När alla studier hon tog del av sammanvägda överlägset talade till mätandets, konkurrensens och belöningarnas/bestraffningarnas nackdel gick hon över till att bli en envis kritiker av systemet. I sin bok hänvisar hon till en lång rad studier som visar hur tävlingen mot toppen i stället för goda resultat gav avstannade eller sämre. Hon pekar ut allvarliga biverkningar som att elever får träna för prov i stället för att ges en bred och allsidig undervisning och att de får lägre studiemotivation. Skolor skär bort ämnen som anses onödiga eftersom de inte förbereder eleverna för prov (som främmande språk, idrott och humaniora). Fuskande med provresultaten bland både elever, lärare och hela skolor eller skoldistrikt har blivit utbrett, välfungerande skolor har tvingats lägga ner, lärare har omotiverat fått sparken och segregation och byråkrati har ökat. Diane Ravitch konstaterar att eleverna i många fall tränas, snarare än utbildas.

Ett litet men talande exempel på Sveriges egen GERM-infektion: När det i Sverige för några år sedan infördes möjligheter för duktiga lärare att ta ett steg framåt så gavs den nya tjänsten inte namnet utvecklingsledare, eller pedagogisk ledare, eller något annat som sa något om vilka uppgifter den medförde, utan ”förstelärare”. Till skillnad från alla de andra lärarna, som minsann skulle veta att de bara var tvåor, får man förmoda. Tanken var så klart att förstärka känslan av konkurrens. Men kombinationen otydliga kriterier (det saknas riktlinjer för vad som kvalificerar någon att utses till förstelärare) och ett olyckligt valt namn bäddar nog snarare för avundsjuka som riskerar att orsaka negativ gruppdynamik. Och hur bra kommer det då gå för försteläraren att inspirera eller lära ut saker till de andra i kollegiet?

Det finns inga belägg för att GERM:s idéer skulle förbättra kvaliteten eller öka jämlikheten i utbildningssystemet. Men det hindrar inte viruset från att fortleva och spridas, också alldeles utan Jan Björklund.

Jag skriver mer om detta och mycket annat i min bok Klara färdiga gå! En bok om konkurrism.

 

5 reaktioner på ”Jan Björklund – bärare av en världsvid infektion

  1. Jag sympatiserar inte med Björklunds politik och även om det mesta nog är ideologiskt motiverat så är det också saker som verkligen bygger på dåligt underbyggda fakta.

    Men mina erfarenheter när jag har träffat honom när jag ”var uppkallad till departementet i egenskap av expert på sitt område” är faktiskt totalt motsatt mot det som skrivs i texten (en gång var när jag var med och reviderade förskolans läroplan och den andra gången var det första mötet där vi föreslog huvuddragen i det som så småningom blev matematiklyftet). Han var båda gångerna både påläst och framför allt mycket snabb att förstå andra mötesdeltagares förslag och argument. Faktiskt ett mycket annorlunda intryck än vad jag fått av honom i media.

    Liked by 1 person

    • Så bra att han inte alltid framstod som en dåligt påläst buffel. Jag har bara uppgift från en enda forskare, så det kan ju vara så att han hade en dålig dag.

      Samtidigt har jag själv intervjuat honom och fått exakt samma intryck som den forskare som berättade om sitt möte med honom. Han var arrogant, avbröt mig och gav intryck av att ha väldigt dålig koll på vad han pratade om samtidigt som han uttryckte sig tvärsäkert om allt. T ex pratade vi om varför har var så negativ till svensk pedagogisk forskning och han refererade då ett par gånger till att utländsk forskning visade andra saker än den svenska. När jag frågade vilka utländska forskare han stödde sig på kunde han inte nämna ett enda namn eller komma på en enda studie.

      Möjligen var det kanske så att det du sa passade hans agenda? Eller att han med tiden lärde sig åtminstone ett och annat. Både forskarens möte och min intervju skedde ganska tidigt under hans tid som minister. Då hade han i o f s varit skolborgarrråd i Stockholm ganska många år innan dess …

      Liked by 1 person

  2. Din smutskastning av Jan Björklund saknar helt grund. Han var en av de få liberaler som tidigt insåg den svenska skolans pedagogiska förfall. Jag har mött honom i egenskap av lärare vid studiebesök i Stockholm, där han var ett bland lärare uppskattat skolborgarråd, påläst och tydlig. Men motarbetad av den pedagogiska kamarillan vid lärarhögskolorna samt vissa lärare som tyckte det var otäckt att sätta betyg och visa auktoritet i klassrummet. Han har dessutom på senare tid fått rätt av en pedagogikprofessor, Jonas Linderoth, som ångrar sin roll i 90-talets pedagogiska haveri. Lär av honom!

    Pensionerad lärare

    Gilla

  3. Du skönmålar.

    Jan Björklund är inte generellt älskad av lärare. I den här mätningen fick han betyget 1,5 av fem möjliga:
    http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/09/05/bjorklunds-sex-ar-far-underkant-lararna

    Och partiet har inte generellt högt förtroende bland lärare:
    http://skolvarlden.se/artiklar/larare-rostar-inte-som-snittet

    (Det finns undersökningar som visar på högre stöd, jag vill minnas att det framför allt är grundskollärare som är kritiska och gymnasielärare som är positiva.)

    I den utredning han själv tillsatte, om effekterna av sina reformer, framkom det att det antingen saknas forskning eller att den forskning som finns visar på inga, eller dåliga effekter:
    http://www.skolaochsamhalle.se/noterat/eva-lotta-hulten-bjorklunds-skolreformer-saknar-forskningsstod/

    Och ja, det finns forskare som gillar Jan Björklund, men googla på ”forskare kritisk till Jan Björklund”…

    Och så har vi ju det där faktumet att det faktiskt gick bra för svensk skola när Jan Björklund inledde sitt korståg mot flummet. Det var alltså inte från början sant att det gick dåligt för svenska skolan när han började påstå det.

    Även om du tycker att det känns som att alla lärare älskar Jan Björklund, att betyg är bra och att han har rätt för att en pedagogikprofessor (jo, det finns några till förstås) säger det, så tycks det saknas generellt stöd för att det faktiskt ligger till så. Du kanske har ett och annat att lära själv?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s